^2 (A) Ahasja föll ut genom spjälorna på sin övervåning i Samaria och skadade sig så att han blev sjuk. Då skickade han efter sändebud och sade till dem: ”Gå och fråga Baal-Sebub^[a], guden i Ekron^[b], om jag ska bli frisk från denna sjukdom.” ³ Men Herrens ängel hade sagt till tishbiten Elia: ”Bryt upp och gå och möt sändebuden från kungen i Samaria och säg till dem: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron? ^4 (B) Därför säger Herren så: Du ska inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö”. Och Elia gick.

⁵ När sändebuden kom tillbaka till kungen, frågade han dem: ”Varför kommer ni tillbaka?” ⁶ De svarade honom: ”En man kom emot oss och sade till oss: Gå tillbaka till kungen som har sänt er och säg till honom: Så säger Herren: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som du sänder bud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför ska du inte komma upp ur den säng där du lagt dig, för du måste dö.” ⁷ Kungen frågade dem: ”Hur såg mannen ut som kom emot er och talade till er på det sättet?” ^8 (C) De svarade honom: ”Mannen hade en hårmantel^[c] och ett läderbälte om höfterna.” Då sade han: ”Det var tishbiten Elia.”

⁹ Han sände ett befäl med femtio man till Elia. När befälet kom upp till honom där han satt på toppen av berget, sade han till honom: ”Gudsman! Kungen befaller dig att komma ner.” ^10 (D) Elia svarade befälet: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen^[d] och förtära dig och dina femtio man.” Då kom eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.

^11 (E) Ahasja sände ett annat befäl till honom med femtio man. Befälet sade till honom: ”Gudsman, så säger kungen: Kom genast ner!” ¹² Elia svarade och sade till dem: ”Om jag är en gudsman ska eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man.” Då kom Guds eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.

¹³ Åter sände han i väg ett tredje befäl med femtio man. Befälet drog dit upp, och när han kom fram föll han ner på sina knän för Elia och bad honom: ”Gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv vara värt något i dina ögon. ¹⁴ Eld kom ner från himlen och förtärde de första två befälen med deras femtio man. Men låt nu mitt liv vara värt något i dina ögon.” ¹⁵ Herrens ängel sade till Elia: ”Gå ner med honom och var inte rädd för honom.” Då reste Elia sig och gick med honom ner till kungen ¹⁶ och sade till honom: ”Så säger Herren: Du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga. Därför ska du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, för du måste dö.” ^17 (F) Och Ahasja dog enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. Joram^[e] blev kung efter honom i Juda kung Jorams, Joshafats sons, andra regeringsår. Ahasja hade nämligen ingen son.

¹⁸ Vad som mer finns att säga om Ahasja och vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

¹¹ Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: ^12 (B) Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det.^{[b] 13 (C)} Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. ^14 (D) Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall^[c], och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. ^15 (E) Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas.

¹⁶ Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen^[d] bland mina lärjungar. ^17 (F) Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. ^18 (G) Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.^[e]

¹⁹ När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?" ^20 (H) Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. ^21 (I) De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, ^22 (J) men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker.