Joshafat blir kung i Juda

17 (A) Hans son Joshafat[a] blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans far Asa hade intagit. Herren var med Joshafat, för han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna, utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel. (B) Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Joshafat, och han fick stor rikedom och ära. Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.

I sitt tredje regeringsår sände Joshafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja[b], Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer. Tillsammans med dem sände han leviterna Shemaja, Netanja, Sebadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elishama och Joram. Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.

10 (C) Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat. 11 (D) Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.

12 Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar[c] och förrådsstäder i Juda. 13 Han hade stora förråd i Juda städer och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem. 14 Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän, 15 därefter befälhavaren Johanan och med honom 280 000 man 16 och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade gett sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän. 17 Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man beväpnade med båge och sköld. 18 Därnäst kom Josabad och med honom 180 000 man, rustade till strid. 19 Det var dessa som gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.

Footnotes

  1. 17:1 Joshafat   Betyder ”Herren dömer” (jfr Joel 3:2). Han regerade ca 872-848 f Kr och var samregent med Asa till 870 f Kr. Se även 1 Kung 22, 2 Kung 3.
  2. 17:7 Obadja   Möjligen den Obadja som senare skrev Obadjas bok (se not till 21:8).
  3. 17:12 byggde borgar   Ett flertal befästningar från denna tid har grävts ut vid Jordan och Döda havet.

Joshafat regerar i Juda

(17:1—21:1)

17 Hans son Joshafat blev kung efter honom, och han stärkte sin ställning mot Israel. Han placerade trupper i alla Judas befästa städer och förlade garnisoner i Juda och i de av Efraims städer som hans far Asa hade intagit.

Herren var med Joshafat, därför att han under sin första tid följde sin far Davids föredöme och inte sökte baalsgudarna, utan tillbad sin fars Gud och följde hans befallningar och gjorde inte som Israel. Herren befäste hans kungamakt, och hela Juda kom med gåvor till honom, så han blev både rik och ärad. Han vandrade med stolthet på Herrens väg och avskaffade offerplatserna och asherapålarna i Juda.

Under tredje året av sin regering sände han ut sina ämbetsmän Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mika, för att undervisa i Judas städer. Med dem fanns leviterna Shemaja, Netanja, Sevadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia och med dem prästerna Elishama och Joram. De undervisade i Juda och förde med sig Herrens lagbok; de for runt till alla städer i Juda för att undervisa folket.

10 Då kom fruktan för Herren över folken i Judas grannländer, så att de inte gav sig i krig mot Joshafat. 11 Några filistéer kom med gåvor och silver som skatt till Joshafat. Araberna kom till honom med småboskap: 7 700 baggar och 7 700 bockar. 12 Joshafat blev allt mäktigare, och han byggde befästningar och förrådsstäder över hela Juda. 13 Han hade stora förråd i Judas städer, och krigsfolk, tappra kämpar i Jerusalem. 14 Dessa var indelade i avdelningar familjevis:

De högsta befälhavarna från Juda:

300 000 tappra kämpar under Adnas befäl,

15 vid hans sida befälhavaren Jochanan, med 280 000 man,

16 och vid hans sida Amasja, Sikris son, som frivilligt ställt sig i Herrens tjänst, med 200 000 man.

17 Från Benjamin:

Eljada, den tappre kämpen, som hade 200 000 man beväpnade med bågar och sköldar,

18 och vid hans sida Josavad med 180 000 krigsrustade män.

19 Dessa tjänade kungen, utöver dem som kungen förlagt ute i de befästa städerna över hela Juda.