^11 (A) Han sade: ”Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Han ska ta era söner till att göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och springa framför hans vagn^[a]. ¹² Han ska sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkrar och bärga hans skörd eller till att tillverka hans krigsredskap och utrustning för hans vagnar.

¹³ Era döttrar ska han ta till att göra salvor, laga mat och baka bröd. ¹⁴ Era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar ska han ta och ge åt sina tjänare. ¹⁵ Han ska ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. ¹⁶ Och han ska ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov. ¹⁷ Han ska ta tionde^[b] av er småboskap, och ni kommer att bli hans tjänare^[c]. ¹⁸ När ni då ropar på hjälp mot er kung som ni har valt åt er, då kommer Herren inte att svara er.” ¹⁹ Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ”Nej, vi måste ha en kung över oss. ²⁰ Vi vill också bli som alla andra folk. Vår kung ska döma oss. Han ska dra ut framför oss och föra våra krig.”

²¹ När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. ²² Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.”