Add parallel Print Page Options

Hanna tackar Herren

Hanna bad:

”Jag fröjdar mig i Herren!
    Han har återupprättat mig[a].
Nu kan jag ge svar på tal till mina fiender,
    vara lycklig för att du har räddat mig.

Ingen är helig som Herren!
    Det finns ingen annan Gud,
ingen enda klippa som vår Gud.

Sluta upp med ert skrytsamma och stolta tal
    och era stora ord!
Herren vet allt
    och han kommer att döma varje handling.

Krigarnas bågar är sönderbrutna,
    men de som stapplade av svaghet har fått ny kraft.
De som förut var mätta måste nu slava för bröd,
    medan de som var hungriga får mat.
Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn,
    medan hon som hade många barn tynar bort.

Herren dödar
    och Herren ger liv.
Han leder människor ner i dödsriket
    och räddar dem därifrån.
Herren gör fattig och rik,
    han ödmjukar och han upphöjer.
Han lyfter de hjälplösa och fattiga ur damm och aska.
    Han behandlar dem som furstar
och låter dem sitta på hedersplatserna.

Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.
    Han kommer att skydda sina frommas steg,
men de onda kommer att tystas i mörkret.

Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.
10     De som kämpar mot Herren kommer att krossas.
Han dundrar mot dem från himlen.
    Han dömer hela jorden.

Han ger makt till sin kung
    och stor ära[b] till sin smorde.[c]

11 Därefter återvände Elkana till Rama och pojken blev kvar som Herrens tjänare under prästen Eli.

Samuel i tjänst för Herren

12 Men Elis söner var onda män som inte brydde sig om Herren. 13 Vad prästerna brukade göra mot folket var att när någon offrade ett offer och när köttet tillagades, kom en prästtjänare med en treuddig köttgaffel i handen. 14 Tjänaren stötte sedan ner gaffeln i kitteln, pannan eller grytan och den bit som kom upp behöll prästen. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Shilo. 15 Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet och sa: ”Ge prästen det råa köttet att steka, inte det kokta, för prästen vill inte ha kokt kött av dig utan rått.” 16 Om mannen som offrade köttet svarade: ”Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill”, då brukade tjänaren säga: ”Nej, ge det till mig genast, annars tar jag det med våld!” 17 Men Herren såg mycket allvarligt på denna synd eftersom prästerna behandlade offergåvorna till Herren respektlöst.

18 Samuel var Herrens tjänare trots att han bara var ett barn och han bar en linne-efod[d]. 19 Varje år sydde hans mor också en liten mantel åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin man för det årliga offret. 20 Eli välsignade Elkana och Hanna och sa: ”Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son hon bad om och som hon gett till Herren!” Sedan gick de hem igen. 21 Och Herren kom ihåg Hanna och gav henne ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp inför Herren.

22 Eli hade nu blivit mycket gammal. När han hörde vad hans söner gjorde mot israeliterna och hur de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sa han till sina söner: ”Varför gör ni så? Jag har hört om era onda gärningar. 24 Mina söner, det är verkligen inget gott rykte som sprids om er bland Guds folk. 25 Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla mellan dem. Men vem kan medla då en människa syndar mot Herren?” Men de ville inte lyssna till sin far, för Herren hade redan planerat att döda dem.

26 Under tiden växte pojken Samuel upp och var till glädje för både Gud och människor.

En gudsman besöker Eli

27 En gudsman kom till Eli och sa: ”Så säger Herren: ’Jag uppenbarade mig för din släkt redan när Israels folk var slavar i Egypten under farao. 28 Din släkt blev utvald bland alla Israels stammar till att vara mina präster, till att stiga upp på mitt altare, bränna rökelse och bära efoden[e] inför mig. Ni fick också alla israeliternas eldoffer. 29 Varför föraktar du de offer och offergåvor som förs fram till mig? Och varför har du satt dina söner före mig? Både du och dina söner har blivit feta av det bästa från allt som mitt folk Israel offrar!’

30 Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att du och din fars släkt alltid ska få tjänstgöra inför mig, kommer det inte att bli så. Jag ska ära dem som ärar mig, men jag ska förakta dem som föraktar mig. 31 Det ska komma en tid då jag gör slut på styrkan hos dig och i din familj, så att ingen i din släkt når hög ålder. 32 Du ska få se elände i min boning och hur välståndet ökar i Israel, men i din familj ska ingen få ett långt liv.[f] 33 Jag rycker dock inte bort er alla från mitt altare, men din blick ska slockna och ditt hjärta sörja. Alla dina ättlingar ska dö i förtid. 34 Som tecken på detta ska båda dina söner Hofni och Pinechas dö på en och samma dag.

35 Jag ska låta en trofast präst uppstå, en som kommer att handla efter mitt sinne och min vilja. Jag ska etablera honom och hans familj så att de för alltid ska vara präster åt min kung, den smorde. 36 Då ska alla dina ättlingar som är kvar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: ’Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.’ ”

Footnotes

  1. 2:1 Ordagrant: Han har lyft mitt horn.Horn symboliserar ära och kraft.
  2. 2:10 Ordagrant: lyfter sin smordes horn. Se not till 2:1.
  3. 2:10 Hanna profeterar om en kommande kung och Samuel var den som skulle instifta kungadömet i Israel. Det är samtidigt en profetia om Messias (den smorde).
  4. 2:18 Efoden var en linnetunika som bars av översteprästen. Den innehöll urim och tummim som användes vid lottkastning då man ville få reda på Guds vilja. Se not till 2 Mos 28:30. Efoden bars dock ibland också av andra (som här, se även 1 Krön 15:27).
  5. 2:28 Se not till 2:18.
  6. 2:32 Den exakta innebörden i versen är osäker.