1 Moseboken 31:36-55

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

³⁶ Nu blev Jakob rasande på Laban: ”Vad är mitt brott? Vad har jag gjort för ont? Du har jagat mig som en brottsling! ³⁷ Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit? Ta nu fram allt som jag har stulit och lägg det här framför oss, framför dina och mina släktingar, så de får döma mellan oss!

³⁸ I tjugo år har jag varit tillsammans med dig. Dina tackor och dina getter har aldrig fött i otid, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat. ³⁹ Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, kom jag aldrig till dig med det. Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig också att betala för varje djur som stals från hjorden på dagen och även på natten.

⁴⁰ Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter. ⁴¹ Ja, i tjugo år har jag varit hos dig och arbetat – fjorton år för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger! ⁴² Om inte min fars Gud hade varit med mig – Abrahams Gud, som även Isak fruktade – skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett mitt lidande och mitt hårda arbete, och det är därför som han fällde domen^[a] i natt.”

⁴³ Laban svarade: ”Dessa är mina döttrar, barnen är mina, och dessa hjordar och allt du ser här är mitt. Vad kan jag då göra med mina egna döttrar och barnen de fött? ⁴⁴ Låt oss sluta ett förbund med varandra som ska vara ett vittne mellan dig och mig.”

⁴⁵ Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke, ⁴⁶ och han sa till sina släktingar att samla stenar, och de byggde ett stenröse. Sedan åt de en måltid tillsammans på röset. ⁴⁷ Laban kallade röset Jegar Sahaduta och Jakob kallade det Galed.^[b]

⁴⁸ ”Detta stenröse ska vara ett vittne mellan dig och mig”, sa Laban. Därför fick det heta Galed. ⁴⁹ Det kallades också Mispa^[c], för Laban sa: ”Må Herren vaka över oss, även när vi är utom synhåll för varandra. ⁵⁰ Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra hustrur, kom ihåg att även om ingen människa är närvarande är Gud vittne mellan dig och mig.”^[d]

⁵¹ ”Här är röset och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig”, sa Laban till Jakob. ⁵² ”Detta röse och denna stod står mellan oss som vittnen för att jag inte ska gå förbi denna plats för att göra dig något ont och att du inte heller ska passera den för att göra mig något ont. ⁵³ Må Abrahams Gud och Nachors gudar, deras fäders gudar,^[e] döma mellan oss.” Då svor Jakob en ed vid honom som hans far Isak fruktade. ⁵⁴ Sedan offrade Jakob ett slaktoffer på berget och inbjöd sina släktingar till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget. ⁵⁵ Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn till farväl och välsignade dem. Sedan återvände han hem.