1 Samuelsboken 25
Svenska Folkbibeln 2015
Samuels död
25 (A) Samuel dog, och hela Israel samlades och höll dödsklagan efter honom. De begravde honom i hans hem i Rama.
David och Abigail
David bröt upp och drog ner till Parans öken. 2 (B) I Maon fanns det en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel[a]. Mannen var mycket rik, han ägde tretusen får och ettusen getter, och nu höll han på att klippa sina får i Karmel. 3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail.[b] Hon var klok och vacker, han var hård och ond i det han gjorde. Han var en ättling till Kaleb.
4 När nu David var i öknen och fick höra att Nabal klippte sina får, 5 sände han i väg tio unga män och sade till dem: ”Gå upp till Karmel och bege er till Nabal och hälsa honom i mitt namn 6 och säg: Må du leva! Frid vare med dig, frid vare med ditt hus och frid vare med allt vad du har. 7 Jag har hört att du har fårklippning[c] på gång. Nu är det så att dina herdar har varit hos oss utan att vi gjort dem något ont och utan att något har kommit bort för dem under hela tiden de har varit i Karmel. 8 Fråga dina tjänare, så berättar de det själva för dig. Låt nu mina unga män finna nåd för dina ögon. Vi har ju kommit hit på en glädjedag, så ge gärna vad du har till hands till dina tjänare och din son David.”
9 När Davids män kom dit sade de allt detta till Nabal i Davids namn. Sedan väntade de. 10 Men Nabal svarade Davids tjänare: ”Vem är David, vem är Ishais son? Nu för tiden är det många tjänare som rymmer från sina herrar. 11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten[d] och mitt kött som jag slaktat för mina fårklippare, och ge till män som jag inte vet varifrån de är?”
12 Då vände Davids män och gick sin väg. När de kom tillbaka berättade de allt detta för David. 13 Och David sade till sina män: ”Spänn på er svärden!” Var och en spände på sig sitt svärd, och David spände på sig sitt. Omkring fyrahundra man följde med David upp, medan tvåhundra stannade vid trossen.
14 En av tjänarna berättade för Nabals hustru Abigail: ”Se, David sände hit budbärare från öknen och lät hälsa vår herre, men han snäste av dem. 15 Men dessa män har varit väldigt goda mot oss. Vi led aldrig någon orätt och inget kom bort för oss under hela tiden vi drog omkring med dem där ute på marken. 16 De var en mur för oss både dag och natt under hela tiden vi var med dem och vaktade hjorden. 17 Tänk nu och se vad du kan göra, för olyckan hänger över vår herre och hela hans hus. Han är ju så ond att ingen kan prata med honom.”
18 Då skyndade sig Abigail och tog tvåhundra bröd, två läglar vin, fem tillredda får, fem seamått rostade ax[e], etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade det på åsnor. 19 Hon sade till sina tjänare: ”Gå före mig, så kommer jag efter er.” Men hon berättade inget för sin man.
20 När hon nu red på sin åsna och var på väg ner i en bergsravin, då kom David och hans män ner mot henne så att hon mötte dem. 21 (C) David hade sagt: ”Det var meningslöst att jag skyddade allt han har där i öknen så att inget försvann av allt han äger. Han har lönat gott med ont. 22 Må Gud straffa Davids fiender[f] både nu och i framtiden: Jag tänker inte låta en enda man[g] av alla dem som är hans leva till morgonen.”
23 När Abigail fick se David, steg hon genast ner från åsnan och föll ner på sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken. 24 Hon föll ner för hans fötter och sade: ”Det är jag, min herre, som bär skulden. Men låt din tjänarinna få tala till dig, och lyssna till din tjänarinnas ord. 25 Herre, bry dig inte om denne onde Nabal, för han är som hans namn betyder. Dåre heter han, och dårskap är han full av. Men jag, din tjänarinna, såg inte männen som du, min herre, sände.
26 Och nu, min herre, så sant Herren lever och så sant du själv lever: Herren har hindrat dig från att dra på dig blodskuld och ta rätten i egna händer. Må nu dina fiender och de som söker min herres olycka bli som Nabal. 27 (D) Och låt nu denna välsignelsegåva som din tjänarinna har med till min herre ges åt männen som följer min herre. 28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. För Herren ska sannerligen bygga åt min herre ett hus som består, eftersom min herre utkämpar Herrens krig, och inget ont ska finnas hos dig under hela ditt liv. 29 (E) Om någon står upp för att förfölja dig och vill döda dig, ska min herres liv vara inknutet i livets knyte[h] hos Herren din Gud. Men dina fienders liv ska han lägga i sin slunga och slunga bort. 30 När Herren gör för min herre allt det goda som han sagt om dig och sätter dig till furste över Israel, 31 ska det här inte bli en stötesten för dig eller till samvetskval för min herre, att min herre spillt oskyldigt blod och tagit rätten i egna händer. När Herren gör gott mot min herre, tänk då på din tjänarinna.”
32 Då sade David till Abigail: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som i dag sände dig för att möta mig! 33 Välsignad är din klokhet och välsignad är du själv som i dag har hindrat mig från att dra på mig blodskuld och ta rätten i egna händer! 34 Men så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att göra dig illa: Hade du inte skyndat mig till mötes, skulle i gryningen inte en man ha funnits kvar av Nabals hus.” 35 (F) Sedan tog David emot vad hon hade fört med sig till honom, och han sade till henne: ”Gå hem i frid! Se, jag har lyssnat till dina ord och gör som du vill.”
36 När Abigail kom hem till Nabal, hade han ställt till med en fest i sitt hus och festade som en kung. Nabals hjärta var glatt och han var kraftigt berusad. Därför sade hon inget alls, stort eller smått, till honom förrän på morgonen när det ljusnade. 37 Men när det blev morgon och ruset hade gått ur Nabal, berättade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta som dött i honom, och han blev som sten. 38 Omkring tio dagar senare slog Herren Nabal så att han dog.
39 När David fick höra att Nabal var död, sade han: ”Välsignad är Herren, som har försvarat min sak mot Nabal som skymfade mig och bevarat sin tjänare från att göra något ont. Herren har låtit Nabals ondska drabba hans eget huvud!” Och David sände bud till Abigail och hälsade att han gärna ville få henne till hustru. 40 När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel sade de till henne: ”David har sänt oss till dig för att få dig som sin hustru.” 41 Då reste hon sig och föll ner till marken på sitt ansikte och sade: ”Se, här är din tjänarinna. Låt mig tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare.” 42 Därefter reste hon sig snabbt och satt upp på åsnan. Så gjorde också de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med Davids sändebud och blev hans hustru.
43 David hade också tagit Ahinoam från Jisreel till hustru, och båda var nu hans hustrur. 44 (G) Men Saul hade gett sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Laishs son, från Gallim.
Footnotes
- 25:2 Karmel En by i Juda bergsöken nära Maon (23:24) där Saul hade rest en minnesstod efter sin seger över amalekiterna (15:12).
- 25:3 Nabal ... Abigail Betyder på hebreiska ”dåre” (vers 25) och ”fadern gläds”. På arabiska kan Nabal betyda ”ädel”.
- 25:7 fårklippning På våren före lamningen, ett tillfälle för fest (vers 8, 2 Sam 13:23).
- 25:11 vatten Andra handskrifter (Septaginta): ”vin”.
- 25:18 fem seamått rostade ax Ca 35 liter.
- 25:22 Davids fiender Andra handskrifter (Septuaginta): ”David”.
- 25:22 man Ordagrant: ”som urinerar mot muren” (även i vers 34).
- 25:29 ska min herres liv vara inknutet i livets knyte Denna önskan skrivs på varje judisk gravsten.
1 Samuelsboken 25
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Profeten Samuels död
25 Sedan dog profeten Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama.
Naval förolämpar David
David begav sig sedan till Parans öken. 2 I Maon fanns då en rik man som ägde en stor farm i Karmel. Han hade 3 000 får och 1 000 getter och nu befann han sig hemma på gården eftersom det var dags att klippa fåren. 3 Han hette Naval och hans hustru Avigajil. Hon var en vacker och intelligent kvinna, men mannen, en ättling till Kalev, var rå och elak.
4 När David var i öknen och hörde att Naval höll på att klippa fåren, 5 skickade han tio av sina män upp till Karmel för att hälsa från honom 6 och säga: ”Jag önskar dig och din familj framgång och lycka med allt du äger. 7 Jag hörde att du håller på att klippa dina får. Nu är det så att dina herdar under en tid har bott ibland oss och vi har aldrig skadat dem. Ingen har tagit något från dem medan de var i Karmel. 8 Fråga dina tjänare, så kan de intyga det. Jag hoppas därför att du vill visa välvilja gentemot mina män när de nu kommer till dig vid ett sådant festligt tillfälle och ge dina tjänare och din vän David vad du kan ha till hands.”
9 Davids män framförde detta budskap till Naval från David och väntade sedan på hans svar.
10 Naval frågade Davids tjänare: ”Vem är David, den där Jishajs son? Det finns många slavar som är på rymmen från sina herrar nu för tiden! 11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och de djur som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?”
12 Davids budbärare gick genast tillbaka och berättade vad Naval hade sagt. 13 ”Ta på er svärden!” sa David och det gjorde de och han själv spände på sig sitt eget. Sedan tågade David mot Karmel med 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.
14 En av Navals män berättade för Navals hustru Avigajil: ”David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade dem. 15 Men Davids män har varit mycket vänliga mot oss och har aldrig gjort oss något illa. Det stals aldrig något från oss under hela den tid vi var där ute på fältet med dem. 16 De var en mur omkring oss både natt och dag när vi vistades i deras närhet med våra hjordar. 17 Det är bäst att du tänker ut något väldigt kvickt, för annars kommer det att gå illa för både vår husbonde och oss andra. Vår husbonde själv är ju så ondsint att det är lönlöst att prata med honom.”
18 Då skyndade sig Avigajil att samla ihop tvåhundra brödkakor, två skinnsäckar med vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade alltsammans på åsnor. 19 ”Skynda er i förväg, så ska jag följa efter”, sa hon till sina tjänare. Men hon berättade ingenting för sin make.
20 När hon kom ridande neråt i en bergsravin på sin åsna, kom David och hans män emot henne. 21 David hade just sagt till sig själv: ”Det tjänade ju ingenting till att hjälpa den där mannen! Vi skyddade hans egendom i öknen så att inget saknades och ändå har han lönat min godhet med ont. 22 Gud må straffa mig[a], om jag låter en enda av hans män överleva till i morgon!”
Avigajil ber för Navals liv
23 När Avigajil fick se David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom. 24 ”Herre, jag tar på mig hela skulden för det som har hänt”, sa hon och föll ner för hans fötter. ”Var snäll och hör på mig, din tjänarinna! 25 Naval är en dåre, precis som hans namn säger,[b] så bry dig inte om vad denne onde man har sagt! Själv såg jag aldrig budbärarna du skickade. 26 Men eftersom Herren nu har hindrat dig, min herre, från att utkräva blodshämnd och ta saken i egna händer, så må det, så sant Herren lever och du själv lever, gå alla dina fiender och dem som vill dig ont på samma sätt som det ska gå för Naval! 27 Här är en gåva som jag har fört med mig till dig och dina män. 28 Förlåt nu mig, din tjänarinna, det jag har gjort fel! Herren kommer att befästa ett rike åt dig, min herre, som aldrig ska gå under eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid. 29 Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute efter ditt liv. Min herre, ditt liv ska bevaras som en dyrbar sten[c] och dina fiender kommer han att kasta iväg som stenar ur en slunga. 30 När Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, min herre, och har gjort dig till furste i Israel, 31 så ska du inte behöva bära på dåligt samvete eller anklaga dig själv för att du spillt oskyldigt blod eller tagit lagen i egna händer! Men glöm inte mig, din tjänarinna, när Herren gör allt detta för dig!”
32 David svarade Avigajil: ”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat dig hit för att möta mig i dag! 33 Må du vara välsignad för att du är så klok och förståndig och för att du hindrade mig från att spilla blod och ta rätten i egna händer! 34 Så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att skada dig: om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Navals män varit vid liv i morgon bitti.” 35 Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem i lugn och ro, för han lyssnade på henne och gjorde henne till viljes.
36 När hon kom hem, hade Naval ordnat en stor fest, som en kunglig fest. Han var mycket berusad och upprymd och därför berättade hon inte för honom om saken förrän följande morgon 37 då han hade nyktrat till. Men när hans hustru berättade vad som hade hänt, drabbades han av slag och blev liggande som en sten. 38 Tio dagar senare lät Herren honom dö.
David gifter sig med Avigajil
39 När David hörde att Naval var död, sa han: ”Prisad vare Herren! Han har själv straffat Naval för vanäran han drog över mig och han har skonat mig från att begå en ogärning. Navals ondska har gått ut över honom själv.” Sedan sände David budbärare till Avigajil för att be henne bli hans hustru.
40 Davids tjänare reste till Karmel och sa till henne: ”David har sänt oss för att hämta dig, så att du kan bli hans hustru.” 41 Avigajil föll då ner med ansiktet mot marken och svarade: ”Jag är hans tjänarinna och jag är villig att bli en slavinna som tvättar fötterna på min herres tjänare.”[d] 42 Hon gjorde sig därefter i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. Och så följde hon med männen tillbaka till David och blev hans hustru.
43 David gifte sig även med Achinoam från Jisreel. Båda var de nu hans hustrur. 44 Men Saul hade låtit gifta bort sin dotter Mikal, Davids hustru, med en man från Gallim som hette Palti, son till Lajish.
Footnotes
- 25:22 Egentligen: Gud må straffa Davids fiender…; texten är då svårförståelig. Översättningen följer här Septuaginta.
- 25:25 Naval betyder dåre.
- 25:29 Ordagrant: ditt liv ska bevaras i de levandes påse. Bilden på stenar är tagen från dåtida herdars praxis att hålla räkning på antalet djur i en hjord med hjälp av stenar i en påse, där varje sten representerade ett levande djur.
- 25:41 Avigajils svar visar att hon var tacksam över att David ville ta hand om henne nu när hennes man var död.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.