David skonar Sauls liv

24 David fortsatte sedan upp mot bergfästena vid En-Gedi. ² När Saul kom tillbaka från striden mot filistéerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken. ³ Han valde därför ut 3 000 duktiga män från hela Israel och gick för att söka efter David och hans män vid Stengetsklipporna. ⁴ På vägen dit, på ett ställe där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att uträtta sina behov. Men längst in i grottan satt David och hans män.

⁵ ”Nu har tillfället kommit”, sa Davids män till honom. ”Detta är vad Herren menade när han sa: ’Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!’ ” David smög då fram och skar av en bit av Sauls mantel. ⁶ Men hans samvete började omedelbart oroa honom för att han skurit av biten av manteln. ⁷ ”Herren förbjude att jag skulle göra detta mot min herre, Herrens smorde”, sa han till sina män. ”Man ska inte angripa Herrens smorde!” ⁸ Sedan gav David sina män stränga order om att de inte fick överfalla Saul.

När Saul lämnat grottan och gått en bit på vägen, ⁹ kom David ut efter honom och ropade: ”Min herre och min kung!” Saul vände sig om och då bugade David sig djupt inför honom. ¹⁰ Sedan ropade han till Saul: ”Varför lyssnar du på dem som säger att jag försöker skada dig? ¹¹ Nu kan du själv se att Herren överlämnade dig åt mig där i grottan. Några uppmanade mig att döda dig, men jag skonade dig för jag tänkte: ’Jag vill inte göra något illa mot min herre, för han är Herrens smorde.’ ¹² Ser du, min fader, vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel. Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig och att jag inte har syndat eller förbrutit mig mot dig, även om du står efter mitt liv? ¹³ Herren får döma mellan oss! Herren ska hämnas på dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa! ¹⁴ Det gamla ordspråket säger: ’Den som är ond gör vad ont är.’ Därför kommer jag aldrig att röra dig. ¹⁵ Vem är det egentligen Israels kung har dragit ut efter? En död hund? En loppa? ¹⁶ Herren är vår domare. Han ska döma mellan dig och mig. Han ska ta sig an min sak och rädda mig undan dig.”

¹⁷ Saul ropade tillbaka: ”Är det verkligen du, min son David?” Sedan började Saul gråta högt ¹⁸ och sa till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag ville göra ont mot dig. ¹⁹ I dag har du visat din godhet mot mig, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte. ²⁰ Vem låter sin fiende komma undan när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag! ²¹ Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israels kungadöme ska befästas under ditt styre. ²² Lova mig därför med ed inför Herren att du inte kommer att döda min familj och utplåna mitt namn ur min släkt!”

²³ David lovade då Saul detta. Sedan gick Saul tillbaka hem, medan David och hans män återvände till sitt bergfäste.