1 Moseboken 38
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Juda och Tamar
38 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira. 2 Där träffade han en kanaaneisk flicka, dotter till Shua, som han gifte sig med. Han låg med henne 3 och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Er. 4 Så väntade hon barn igen och födde en son som hon gav namnet Onan. 5 Hon födde ytterligare en son som hon gav namnet Shela. Shela föddes i Kesiv.
6 Till sin förstfödde son Er skaffade Juda en hustru som hette Tamar. 7 Men Er, Judas förstfödde, var en ogudaktig man inför Herren och därför dödade Herren honom.
8 Då sa Juda till Onan: ”Ligg med din brors hustru och fullfölj din svågerplikt[a] gentemot henne, så att din bror får avkomma.” 9 Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans eget. När han låg med sin brors hustru, lät han sin säd spillas på marken för att inte skaffa en son[b] åt brodern. 10 I Herrens ögon var detta ont. Därför dödade han även Onan. 11 Då sa Juda till sin svärdotter Tamar: ”Lev nu som änka i din fars hus, tills min son Shela blivit gammal nog att gifta sig.” Han var rädd och tänkte att kanske också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Tamar flyttade då hem till sin far.
12 Efter en lång tid dog Judas hustru, Shuas dotter. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna till fårklippningen där. 13 När det berättades för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, 14 tog hon av sig sina änkekläder, tog på sig en slöja och höljde sig[c]. Så satte hon sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle ges som hustru till Shela fast denne nu var fullvuxen. 15 Juda lade märke till henne och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat. 16 Därför gick han till henne där hon satt vid vägen och föreslog att hon skulle ligga med honom, ovetande om att hon var hans egen svärdotter. ”Hur mycket tänker du betala mig?” frågade hon.
17 ”Jag kan skicka dig en killing från min hjord”, föreslog Juda. ”Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten?” frågade hon. 18 ”Vad vill du ha för pant?” undrade han. ”Ditt sigill, sigillsnodden och din vandringsstav”, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne, blev hon med barn. 19 Sedan gick hon därifrån, tog av sig slöjan och klädde sig i sina änkekläder igen.
20 Juda skickade sin vän från Adullam för att ta killingen till henne och hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men han kunde inte hitta henne. 21 Då frågade han männen där: ”Var finns den där tempelprostituerade[d] som brukar hålla till vid vägen i Enajim?” ”Vi har aldrig haft någon tempelprostituerad här”, svarade de. 22 Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och han talade om att männen på platsen sagt att det inte varit någon tempelprostituerad där. 23 ”Låt henne få behålla sakerna då!” sa Juda. ”Annars riskerar vi att skämma ut oss. Jag skickade ju ändå killingen, men du kunde inte hitta henne.”
24 Tre månader senare berättades det för Juda att hans svärdotter Tamar hade horat och nu var med barn. ”För ut henne och bränn henne!” befallde Juda. 25 Men när de förde ut henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: ”Jag är gravid genom mannen som äger dessa saker: sigillet, snodden och vandringsstaven. Se efter om du känner igen dem!”
26 Juda erkände att de tillhörde honom och sa: ”Hon är rättfärdigare än jag, för jag gav henne inte till min son Shela.” Juda låg aldrig med Tamar igen.
27 När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar. 28 Vid förlossningen stack den ene fram en hand. Barnmorskan band en röd tråd runt handleden och sa: ”Denne kom ut först.” 29 Men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. ”Så du bryter dig fram!” sa hon. Därför fick han heta Peres[e]. 30 Strax efteråt föddes hans bror med den röda tråden runt handleden, och han fick namnet Serach[f].
Footnotes
- 38:8 Syftar på leviratlagen som innebar att en död, barnlös mans bror skulle gifta sig med änkan, och deras förste son skulle räknas som son till den avlidne brodern. Se 5 Mos 25:5f.
- 38:9 …barnet…son…Ordagrant …säd…säd…dvs. …avkomma…avkomma…, men utifrån 5 Mos 25:5-6 är det klart att det rörde sig om en förstfödd son.
- 38:14 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, möjligen sminkade sig.
- 38:21 Tempelprostituerade, eller tempelflickor, ordagrant heliga, var prostituerade som tjänstgjorde i de kanaaneiska avgudatemplen.
- 38:29 Peres , hebreiska för bryta.
- 38:30 Serach , hebreiska för röd, rödaktig.
1 Mosebok 38
Svenska 1917
38 Vid den tiden begav sig Juda åstad bort ifrån sina bröder och slöt sig till en man i Adullam, som hette Hira.
2 Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne.
3 Och hon blev havande och födde en son, och han fick namnet Er.
4 Åter blev hon havande och födde en son och gav honom namnet Onan.
5 Och hon födde ännu en son, och åt denne gav hon namnet Sela; och när han föddes, var Juda i Kesib.
6 Och Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar.
7 Men Er, Judas förstfödde, misshagade HERREN; därför dödade HERREN honom.
8 Då sade Juda till Onan: »Gå in till din broders hustru, äkta henne i din broders ställe och skaffa avkomma åt din broder.»
9 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, lät han, när han gick in till sin broders hustru, det spillas på jorden, för att icke giva avkomma åt sin broder.
10 Men det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade han också honom.
11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: »Stanna såsom änka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.» Han fruktade nämligen att annars också denne skulle dö, likasom hans bröder. Så gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.
12 En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, för att se efter dem som klippte hans får.
13 När man nu berättade för Tamar att hennes svärfader gick upp till Timna för att klippa sina får,
14 lade hon av sig sina änkekläder och betäckte sig med en slöja och höljde in sig och satte sig vid porten till Enaim på vägen till Timna. Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen, blev hon likväl icke given åt honom till hustru.
15 Då nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt.
16 Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: »Kom, låt mig gå in till dig.» Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: »Vad vill du giva mig för att få gå in till mig?»
17 Han sade: »Jag vill sända dig en killing ur min hjord.» Hon svarade: »Ja, om du giver mig pant, till dess du sänder den.»
18 Han sade: »Vad skall jag då giva dig i pant?» Hon svarade: »Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.» Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.
19 Och hon stod upp och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder.
20 Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten, för att få igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
21 Och han frågade folket där på orten och sade: »Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?» De svarade: »Här har ingen tempeltärna varit.»
22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: »Jag har icke funnit henne; därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna har varit där.»
23 Då sade Juda: »Må hon då behålla det, så att vi icke draga smälek över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har icke funnit henne.»
24 Vid pass tre månader därefter blev så berättat för Juda: »Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.» Juda sade: »Fören ut henne till att brännas.»
25 Men när hon fördes ut, sände hon bud till sin svärfader och lät säga: »Genom en man som är ägare till detta har jag blivit havande.» Och hon lät säga: »Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhöra.»
26 Och Juda kände igen dem och sade: »Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag icke har givit henne åt min son Sela.» Men han kom icke mer vid henne.
27 När hon nu skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.
28 Och i födslostunden stack den ene fram en hand; då tog hjälpkvinnan en röd tråd och band den om hans hand och sade: »Denne kom först fram.»
29 Men när han därefter åter drog sin hand tillbaka, se, då kom hans broder fram; och hon sade: »Varför har du trängt dig fram?» Och han fick namnet Peres.
30 Därefter kom hans broder fram, han som hade den röda tråden om sin hand, och han fick namnet Sera.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.