19 (A) Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem.

Read full chapter

19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrata som numera kallas Betlehem.

Read full chapter

35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.

Read full chapter

35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.

Read full chapter

(A) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.

Read full chapter

Jag söker Herren när jag är i nöd,
    på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,
    men det finns ingen tröst för mig.

Read full chapter

20 (A) Mitt tält är förstört
        och alla mina tältlinor är avslitna.
    Mina barn har lämnat mig,
        de finns inte mer.
    Ingen är kvar
        som kan slå upp mitt tält
    och sätta upp mina tältdukar,

Read full chapter

20     Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
    Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
    Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.

Read full chapter

18 (A) Ett skri hörs i Rama,
        gråt och bitter klagan:
    Rakel gråter över sina barn,
        och hon vägrar låta sig tröstas,
            för de finns inte mer.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:18 Jer 31:15. Rakels grav ligger än idag i utkanten av Betlehem (1 Mos 35:19).

18 ”Ett rop hörs i Rama,
    klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
    och låter sig inte tröstas,
för de finns inte mer.”[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:18 Se Jer 31:15.