^13 (A) Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”

¹⁴ Och Jakob reste^[a] en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den. ¹⁵ Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.

Rakel dör

¹⁶ Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår^[b]. ¹⁷ När det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var inte orolig! Du får en son den här gången också.” ¹⁸ Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.^[c] Men hans far kallade honom Benjamin^[d].

^19 (A) Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. ²⁰ Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten^[e].

²¹ Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. ^22 (B) Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru^[f] Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.

Jakobs söner

Jakob hade tolv söner. ^23 (C) Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. ^24 (D) Rakels söner var Josef och Benjamin. ^25 (E) Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. ^26 (F) Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.

Isak dör

^27 (G) Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. ²⁸ Och Isak levde hundraåttio år^[g]. ²⁹ Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.