1 Moseboken 28
Svenska Folkbibeln 2015
28 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: ”Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 2 (A) Bryt upp och bege dig till Paddan-Aram[a], till din morfar Betuels hus. Ta dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. 3 Gud den Allsmäktige ska välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig så att du blir många folk. 4 (B) Han ska ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud gav åt Abraham, det land där du nu bor som främling.”
5 Så sände Isak i väg Jakob, och han begav sig till Paddan-Aram, till aramén Laban, som var son till Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
Esau tar sig en hustru till
6 Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade välsignat honom och befallt honom: ”Du ska inte ta en hustru bland Kanaans döttrar.” 7 Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram.
8 Då förstod Esau att hans far Isak inte tyckte om kananeiskorna. 9 (C) Därför gick han till Ismael och tog Mahalat till hustru, utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.
Jakobs dröm i Betel
10 Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. 11 Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.
12 (D) Då hade han en dröm. Han såg en stege[b] rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner[c] på den. 13 Och se, Herren stod ovanför den[d] och sade: ”Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. 14 (E) Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade[e]. 15 (F) Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.”
16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” 17 (G) Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.” 18 (H) Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod[f] och hällde olja över den. 19 (I) Och han kallade platsen Betel[g]. Tidigare hette denna stad Luz.
20 Jakob gav ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, 21 och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud. 22 (J) Och stenen som jag har rest till en stod ska bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig ska jag ge dig tionde.”
Footnotes
- 28:2 Paddan-Aram Syftar troligen på Harran i Aram-Naharajim (24:10 med not), en månads vandring norrut från Kanaans land. Både padanu och harranu är akkadiska för ”väg”.
- 28:12 stege Annan översättning: ”trappa” (jfr not till 11:4).
- 28:12 Guds änglar steg upp och ner Jesus använder uttrycket om sig själv i Joh 1:51.
- 28:13 ovanför den Annan översättning: ”vid den” eller ”framför honom”.
- 28:14 välsignade Här upprepas löftet till Jakob om frälsning för alla folk (jfr 12:3, 22:18).
- 28:18 reste den till en stod Till minne av viktig händelse (jfr 31:45, 35:14, 2 Mos 24:4, Jos 4:3f, 24:26).
- 28:19 Betel Betyder ”Guds hus”. Platsen blev längre fram en viktig helgedom (1 Sam 10:3, 1 Kung 12:29f, Amos 7:10f). Den ligger nästan 10 mil norr om Beer-Sheba.
1 Moseboken 28
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
28 Då kallade Isak på Jakob och välsignade honom: ”Gift dig inte med någon av dessa kanaaneiska flickor! 2 Gå i stället till Paddan Aram, till din morfar Betuels hus, och gift dig med en av dina kusiner, en av din morbror Labans döttrar. 3 Gud den Väldige kommer att välsigna dig och göra dig fruktsam. Du ska föröka dig och bli till många folk. 4 Han ska ge dig och dina ättlingar Abrahams välsignelser som han gav Abraham, och detta land, där du nu lever som främling, ska tillhöra dig, för Gud har gett det till Abraham.”
5 Sedan sände Isak iväg Jakob, och denne gav sig iväg till Paddan Aram till sin morbror Laban, araméen Betuels son, Jakobs och Esaus mor, Rebeckas bror.
6 Esau förstod att Isak hade välsignat Jakob och skickat honom till Paddan Aram för att skaffa sig en hustru därifrån. När Isak hade välsignat Jakob hade han varnat honom för att gifta sig med en kanaaneiska. 7 Jakob hade lytt sin far och mor och rest till Paddan Aram. 8 När Esau insåg hur illa Isak tyckte om de kanaaneiska kvinnorna, 9 gick han till Ismael och gifte sig med Machalat, Nevajots syster, som var dotter till Ismael, Abrahams son. Han gifte sig alltså med henne utöver de hustrur han redan hade.
Jakob bildar familj
Jakobs dröm
10 Jakob lämnade alltså Beer Sheva och gav sig iväg mot Harran. 11 När han vid solnedgången stannade för att slå läger för natten, tog han en sten som huvudkudde och lade sig för att sova. 12 Då fick han i en dröm se trappsteg[a] som nådde från jorden till himlen, och han såg hur Guds änglar gick upp och gick ner för dem.
13 Där uppe stod Herren, som sa: ”Jag är Herren, Abrahams och din far Isaks Gud. Jag ska ge marken du ligger på till dig och dina ättlingar. 14 Dina ättlingar kommer att bli som stoftet på jorden. Du kommer att utbreda dig från öster till väster och från norr till söder, och alla jordens folk kommer att bli välsignade genom dig och dina ättlingar. 15 Jag är med dig och ska skydda dig vart du än går och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska aldrig överge dig. Det jag har lovat dig ska jag också göra.”
16 Sedan vaknade Jakob. ”Herren är verkligen här”, sa han, ”och det visste jag inte om.” 17 Han greps av fruktan och sa: ”Hur skräckinjagande är inte denna plats! Det kan inte vara annat än Guds hus och himlens port!” 18 Nästa morgon steg han upp tidigt och tog stenen, som han hade haft under huvudet, och reste upp den som en minnessten och hällde olja över den. 19 Han kallade platsen Betel[b]; tidigare hette staden Lus.
20 Sedan gav Jakob detta löfte: ”Om Gud är med mig och skyddar mig på denna resa och ger mig mat och kläder 21 och tryggt för mig tillbaka hem till min far, och om Herren kommer att vara min Gud, 22 då ska denna minnessten bli ett Guds hus och jag ska ge dig tionde av allt du ger mig!”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.