Add parallel Print Page Options

49 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:

Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader Israel.

Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.

Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han!

Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg.

Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.

Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam, och deras grymhet, som är så hård! Jag skall förströ dem i Jakob, jag skall förskingra dem i Israel.

Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa; din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig.

Ett ungt lejon är Juda; från rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?

10 Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.

11 Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.

12 Hans ögon äro dunkla av vin och hans tänder vita av mjölk.

13 Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, där skeppen ligga; sin sida skall han vända mot Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sin inhägnad.

15 Och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.

16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar.

17 Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges av.

18 HERRE, jag bidar efter din frälsning!

19 Gad skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem på hälarna.

20 Från Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga läckerheter har han att giva.

21 Naftali är en snabb hind; han har sköna ord att giva.

22 Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan; dess grenar nå upp över muren.

23 Bågskyttar oroa honom, de skjuta på honom och ansätta honom;

24 dock förbliver hans båge fast, och hans händer och armar spänstiga, genom dens händer, som är den Starke i Jakob, genom honom som är herden, Israels klippa,

25 genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig. genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere, välsignelser från bröst och sköte.

26 Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. De skola komma över Josefs huvud, över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.

27 Benjamin är en glupande ulv; om morgonen förtär han rov, och om aftonen utskiftar han byte.»

28 Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.

29 Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,

30 i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,

31 där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,

32 på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn.»

33 När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.

Jakob profeterar över sina söner

(5 Mos 33:1-29)

49 Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.

Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
    lyssna till Israel, er far!

Ruben, du min förstfödde, min styrka,
    den första frukten av min kraft.
    Du är den högste i ära, den störste i kraft.
Men du är som svallande vatten,
    därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
    du vanhelgade min bädd.

Simon och Levi är bröder,
    våldet är deras svärd.[a]
Jag vill inte delta i deras råd,
    inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
    och oxar har de stympat i sitt övermod.
Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
    och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
    sprida ut dem till hela Israel.

Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
    Du kommer att förgöra dina fiender.
    Din fars söner ska böja sig inför dig.
Juda är ett ungt lejon,
    som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
    Vem vågar oroa honom?
10 Spiran ska inte vika från Juda,
    och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.[b]
    Alla folk ska lyda honom.
11 Han binder sin åsna vid en vinstock,
    ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
    och sin mantel i druvornas blod.
12 Hans ögon är mörkare än vin
    och hans tänder är vitare än mjölk.

13 Sebulon ska bo vid havets strand
    och bli en hamn för skeppen,
    med sina gränser utsträckta till Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna,
    som vilar bland fållorna.[c]
15 När han ser hur skön viloplatsen är
    och hur gott landet är,
böjer han sig ner
    och går in under bördan av tvångsarbete.

16 Dan[d] ska ge sitt folk rättvisa,
    som en av stammarna i Israel.
17 Han ska vara som en orm på vägen,
    en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
    så att dess ryttare faller av baklänges.

18 Jag väntar på räddning från dig, Herre!

19 Ett band av rövare ska överfalla Gad[e],
    men han ska falla dem i ryggen.

20 Asher ska laga till utsökta maträtter
    som passar en konungs bord.

21 Naftali är som en hind, som man släppt lös
    och som föder välskapta kalvar[f].

22 Josef är ett ungt fruktträd,
    ett ungt fruktträd vid källan.
    Hans grenar når över muren.
23 Han ansätts bittert av skyttarna,
    av bågskyttar som går till anfall,
24 men han håller sin båge stadigt med fast arm,
    för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25 Din fars Gud ska hjälpa dig,
    den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
    och med djupets välsignelser underifrån,
    med bröstets och livmoderns välsignelser.
26 Din fars välsignelser sträcker sig högre
    än de uråldriga bergen,[g]
    än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
    över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.

27 Benjamin är en hungrig varg.
    Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”

28 Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.

29 Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30 grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31 Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32 Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”

33 När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.

Footnotes

  1. 49:5 Betydelsen av det hebreiska uttrycket är osäker.
  2. 49:10 Grundtextens innebörd är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a. förrän den/han kommer till Shilo; tills Shilo kommer; eller mottar tribut.
  3. 49:14 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
  4. 49:16 Namnet Dan är en anspelning på hebreiskans verb för döma.
  5. 49:19 Namnet Gad är en anspelning på hebreiskans verb för (över)falla.
  6. 49:21 Eller talar vackra ord.
  7. 49:26 Eller: än mina fäders välsignelser