42 Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna.

Read full chapter

25 (A) Grät jag inte över den
        som hade hårda dagar,
    led inte min själ med den fattige?

Read full chapter

11 Jag grät i min själ[a] och fastade,
    men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
    men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (A) De som sitter i porten
        pratar om mig,
    drinkare gör visor om mig.

14 (B) Men jag bär min bön
        till dig, Herre, i nådens tid.
    Gud, svara mig i din stora godhet,
        i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
        så att jag inte sjunker,
    rädda mig
        från dem som hatar mig
            och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
        skölja över mig,
    låt inte djupet sluka mig,
        låt inte brunnens gap
            slå igen över mig.

17 Svara mig, Herre,
        för din nåd är god!
    Vänd dig till mig
        i din stora barmhärtighet.
18 (C) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
    för jag är i nöd.
        Skynda dig, svara mig!
19 Kom till min själ, återlös den,
    friköp mig från mina fiender.

20 Du känner den skymf,
        skam och vanära jag får utstå.
    Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
        jag är sjuk.
    Jag hoppades på medlidande
        men fick inget,
    på tröstare men fann ingen.
22 (D) De gav mig galla att äta
    och ättika[b] att dricka i min törst.

23 (E) Låt deras bord framför dem
    bli en snara, ett straff och en fälla[c].
24 Låt deras ögon förmörkas
        så att de inte ser,
    låt deras ben ständigt vackla.[d]
25 Ös din vrede över dem,
    låt din glödande harm
        hinna upp dem.
26 (F) Låt deras gård bli öde,
    låt ingen bo i deras tält,[e]
27 (G) för de förföljer den du har slagit
    och pratar om plågan[f]
        hos den du har sårat.
28 (H) Lägg skuld till deras skuld,
    låt dem inte få del
        av din rättfärdighet.
29 (I) Låt dem utplånas
        ur de levandes bok,
    låt dem inte bli skrivna
        bland de rättfärdiga.

30 Men jag är plågad och lider.
    Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
    och upphöja honom
        med tacksägelse.
32 (J) Det ska glädja Herren
    mer än tjurar och oxar
        med horn och klövar.
33 (K) De ödmjuka ska se det och glädjas.
    Ni som söker Gud,
        era hjärtan ska leva,
34 (L) för Herren lyssnar till de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

35 (M) Himmel och jord ska prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem,
36 för Gud ska frälsa Sion
        och bygga upp Juda städer.
    De ska bo där
        och ta Sion i besittning.
37 (N) Hans tjänares barn
        ska få det till arv,
    och de som älskar hans namn
        ska bo där.

Read full chapter

Footnotes

  1. 69:11 grät i min själ   Andra handskrifter (Septuaginta): "tuktade min själ".
  2. 69:22 galla … ättika   Vid korsfästelsen fick Jesus ättikvin (Joh 19:28-30) med galla (Matt 27:34).
  3. 69:23 ett straff och en fälla   Annan översättning: "och för de säkra en fälla".
  4. 69:24 låt deras ben vackla   Andra handskrifter (Septuaginta): "böj deras rygg". Jfr Rom 11:10.
  5. 69:26 Citeras av Petrus i Apg 1:20 med hänsyftning på Judas Iskariots öde.
  6. 69:27 pratar om plågan   Andra handskrifter (Septuaginta): "ökar plågan".

15 (A) Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.

Read full chapter