16 Herrens ord kom till Jehu, Hananis son^[a], mot Basha. Han sade: ^2 (A) ”Jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste över mitt folk Israel, men du har gått på Jerobeams väg och förlett mitt folk så att de har väckt min vrede genom sina synder. ^3 (B) Därför ska jag sopa bort Basha och hans hus. Ja, jag ska göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus. ⁴ Den av Bashas hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den av hans hus som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp.”

^5 (C) Vad som mer finns att säga om Basha, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. ⁶ Basha gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Tirsa. Hans son Ela blev kung efter honom.

⁷ Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade Herrens ord kommit till Basha och hans hus. På grund av allt ont som han hade gjort i Herrens ögon, när han väckte hans vrede genom sina händers verk, skulle det gå honom som det gick Jerobeams hus, eftersom han också hade utplånat det.

Ela kung i Israel

⁸ I Juda kung Asas tjugosjätte regeringsår blev Ela, Bashas son, kung över Israel i Tirsa och regerade i två år.^[b]

⁹ Men hans tjänare Simri, som var befälhavare för den ena hälften av vagnarna, anstiftade en sammansvärjning mot honom. En gång då Ela i Tirsa hade druckit sig berusad hemma hos Arsa, överhovmästaren i Tirsa, ¹⁰ kom Simri dit och slog honom till döds i Juda kung Asas tjugosjunde regeringsår. Sedan blev han själv kung efter Ela.

¹¹ När han hade blivit kung och satt på sin tron, dödade han hela Bashas hus utan att låta någon av mankön bli kvar, varken släkting eller vän. ¹² Så utrotade Simri hela Bashas hus enligt det ord som Herren hade talat mot Basha genom profeten Jehu. ¹³ Det blev så på grund av alla de synder som Basha och hans son Ela hade begått och förlett Israel med, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.

¹⁴ Vad som mer finns att säga om Ela och allt som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Simri kung i Israel

¹⁵ I Juda kung Asas tjugosjunde regeringsår blev Simri kung och regerade sju dagar^[c] i Tirsa. Folket höll då på att belägra Gibbeton, som tillhörde filisteerna. ¹⁶ Medan folket höll på med belägringen, fick de höra: ”Simri har anstiftat en sammansvärjning. Han har också dödat kungen.” Då gjorde hela Israel samma dag den israelitiske befälhavaren Omri till kung i lägret.

¹⁷ Därefter drog Omri med hela Israel upp från Gibbeton, och de angrep Tirsa. ¹⁸ När Simri såg att staden hade intagits, gick han in i kungapalatsets borg och brände upp kungapalatset och sig själv i eld och omkom. ^19 (D) Det blev så på grund av de synder som han hade begått, när han gjorde det som var ont inför Herren och vandrade på Jerobeams väg, i den synd som han hade begått och förlett Israel med.

²⁰ Vad som mer finns att säga om Simri och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Omri kung i Israel

²¹ Nu delade sig Israels folk i två hälfter. Den ena hälften av folket följde Tibni, Ginats son, och ville göra honom till kung, medan den andra hälften följde Omri.

²² Men den del av folket som följde Omri fick övertaget över den del som följde Tibni, Ginats son. När Tibni var död blev Omri kung. ²³ I Juda kung Asas trettioförsta regeringsår blev Omri kung över Israel och regerade i tolv år.^[d] I Tirsa regerade han i sex år. ²⁴ Han köpte berget Samaria^[e] av Shemer för två talenter^[f] silver och bebyggde berget. Staden som han byggde där kallade han Samaria efter Shemer, den man som tidigare hade ägt berget.

^25 (E) Men Omri gjorde det som var ont inför Herren. Han gjorde mer ont än någon av dem som hade varit före honom. ^26 (F) Han gick helt på Jerobeams, Nebats sons, väg och levde i de synder som han hade förlett Israel med, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.

²⁷ Vad som mer finns att säga om Omri, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. ²⁸ Omri gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria. Hans son Ahab blev kung efter honom.

Ahab kung i Israel

²⁹ Ahab, Omris son, blev kung över Israel i Juda kung Asas trettioåttonde regeringsår. Sedan regerade han i tjugotvå år^[g] över Israel i Samaria. ³⁰ Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom. ^31 (G) Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel^[h], som var dotter till Etbaal^[i], sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom. ³² Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. ³³ Dessutom lät Ahab göra en asherapåle.^[j] Han gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom.

³⁴ Under hans tid byggde Hiel från Betel åter upp Jeriko. När han lade grunden till staden kostade det honom hans äldste son Abiram, och när han satte upp dess portar kostade det honom hans yngste son Segub^[k]. Detta hände enligt det ord som Herren hade talat genom Josua^[l], Nuns son.

Förbannelse och välsignelse

Jeremias bön om frälsning

Sabbatsbudet

¹⁹ Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och i Jerusalems alla portar ^20 (L) och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och Jerusalems alla invånare som går in genom dessa portar! ^21 (M) Så säger Herren: Se till för era själars skull att ni inte bär någon börda på sabbatsdagen^[c] eller tar in den genom Jerusalems portar. ^22 (N) Ni ska inte bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller göra något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. ^23 (O) Men de ville inte höra eller lyssna, utan var hårdnackade så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.

^24 (P) Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda på sabbaten genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något arbete på den dagen, ^25 (Q) då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron dra in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid. ^26 (R) Från Juda städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev^[d] ska man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och gemenskapsoffer till Herrens hus.

^27 (S) Men om ni inte lyssnar till mitt bud att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar. Den ska förtära Jerusalems borgar och inte kunna släckas.