Psaltaren 69
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
En väg till Gud genom prövningar och lidande
1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.
4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.
5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.
6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.
7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.
8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.
9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!
10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.
11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!
12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!
13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.
15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!
17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.
18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!
19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender!
20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt.
21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig!
22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla.
23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och
26 låt deras hem stå öde och övergivna!
27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat.
28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem.
29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja.
30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande.
31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig.
32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe.
33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull.
35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem!
36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort.
37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica