Add parallel Print Page Options

Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag

19 För körledaren. En psalm av David.

Himlarna förkunnar Guds majestät,
    himlavalvet vittnar om hans händers verk.
Dag berättar om det för dag,
    natt förklarar det för natt.
Utan tal, utan ord,
    utan att deras röster hörs
når deras röst[a] ut över hela jorden,
    deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
    som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
    en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
    och ingenting kan gömma sig för dess hetta.

Herrens lag är fullkomlig,
    den förnyar livet[b].
Herrens förordningar är fasta,
    de gör den okunnige vis.
Herrens stadgar är rätta,
    de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
    de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
    den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
    de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
    mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
    honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
    och den som följer dem får en stor lön.

13 Vem ser sina egna felsteg?
    Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[c],
    så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.

15 Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
    Herre, min klippa, min befriare!

Footnotes

  1. 19:5 Den masoretiska grundtexten har deras linje gick ut över hela jorden. Septuaginta samt Rom 10:18 har deras röst som även valts här i denna vers. Den enda skillnaden mellan de två grundtexterna är en enda bokstav.
  2. 19:8 Eller själen, människans innersta.
  3. 19:14 Eller: bevara…för fräcka människor.