Vid Babels floder

137 Vid Babels floder,
    där satt vi och grät
        när vi tänkte på Sion.
Där i pilträden
    hängde vi våra harpor,
för våra fångvaktare
        bad oss sjunga,
    våra plågare[a]
        bad oss vara glada:
    "Sjung för oss en av Sions sånger!"

Hur kan vi sjunga Herrens sång
    i främmande land?
Glömmer jag dig, Jerusalem,
    då ska min högra hand
        glömma att spela.[b]
Låt min tunga fastna i gommen
        om jag inte tänker på dig,
    om jag inte har Jerusalem
        som min högsta glädje.

[c]Herre, tänk på Jerusalems dag
    då Edoms barn ropade:
        "Riv, riv ner ända till grunden!"
[d]Dotter Babel, du fördärvade[e],
    lycklig är den som får ge dig
        för det du har gjort mot oss.
[f]Lycklig är den
    som får gripa dina späda barn
        och krossa dem mot klippan.

Footnotes

  1. 137:3 våra plågare   Annan översättning (så Septuaginta): "de som fört bort oss".
  2. 137:5 glömma att spela   Ordagrant: "glömma".
  3. 137:7 Ps 74:7, Klag 4:21f, Hes 25:12f, 35:1f, Ob v 10f.
  4. 137:8 Jes 13:19f, Jer 50:29f, 52:24f, Upp 18:2f.
  5. 137:8 du fördärvade   Andra handskrifter: "du fördärvare".
  6. 137:9 Jes 13:16, Nah 3:10, Luk 19:44.