Add parallel Print Page Options

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

105 Prisa Herren, åkalla honom.
    Gör hans verk kända för alla folk.
Sjung och spela till hans ära,
    berätta om alla hans under!
Lovprisa hans heliga namn,
    låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
Vänd er till Herren och hans kraft,
    sök honom ständigt.

Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
    till Jakob, hans utvalde.
Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

Han minns för evigt sitt förbund,
    sina befallningar för tusen generationer,
det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.”

12 Fastän de var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!”

16 Han sände hungersnöd över landet
    och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
    som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
    och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
    och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
    folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
    till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
    och lära hans äldste vishet.

23 Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
    han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
    till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
    och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
    under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
    De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
    och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
    mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
    och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
    och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
    och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
    och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
    alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
    och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
    för de hade drabbats av fasor för Israels skull.

39 Han bredde ut ett moln som skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
    han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
    Det flöt som en flod genom det torra landet.

42 För han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
    sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
    De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Halleluja!

Footnotes

  1. 105:28 De kan syfta på Mose och Aron. I Septuaginta m.fl. saknas inte, och tanken blir då: de hade gjort uppror…
  2. 105:40 Egentligen han eller det, syftande på folket. Översättningen följer här Septuaginta m.fl.