Tröst i svår nöd

102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.

Herre, hör min bön,
    låt mitt rop komma inför dig!
(A) Dölj inte ditt ansikte för mig
        när jag är i nöd.
    Vänd ditt öra till mig,
        skynda dig att svara
            när jag ropar!

Mina dagar försvinner som rök,
    mina ben brinner som eld.
Mitt hjärta är bränt
        och visset som gräs,
    för jag glömmer att äta mitt bröd.
[a]Efter all min högljudda suckan
    är jag bara skinn och ben.
Jag är som en pelikan i öknen,
    som en uggla bland ruiner.
Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel
        på taket.
[b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
    mina häcklare använder mig
        som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
    Du har gripit mig
        och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
        som en utdragen skugga,
    jag vissnar som gräs.

13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
    ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
    och förbarma dig över Sion,
        det är dags att du visar det nåd.
    Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
    de lider med dess grus.

16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
    och jordens alla kungar
        din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
    och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
        den utblottades bön
    och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
        för ett kommande släkte,
    ett folk som han skapar
        ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
        från sin heliga höjd,
    Herren ser ner
        från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
    och befria dödens barn.
22 Herrens namn
        ska förkunnas i Sion
    och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
    för att tjäna Herren.

24 Han har försvagat min kraft
        på vägen,
    han har förkortat
        mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
        ryck inte bort mig
            mitt i livet!
    Dina år varar
        från släkte till släkte.

26 [l]För länge sedan[m]
        lade du jordens grund,
    himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
        men du ska bestå.
    De ska alla nötas ut som kläder,
        du ska byta ut
    dem som en mantel
        och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
    och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
        ska bo i trygghet
    och deras ättlingar
        bestå inför dig.