Markus 4

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-9; Luk 8:4-8)

4 Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. ² Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han:

³ ”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁵ En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, ⁶ men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” ⁹ Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Luk 8:9-15)

¹⁰ När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen.

¹¹ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, ¹² för att

¹³ Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?

¹⁴ Det lantbrukaren sår är ordet. ¹⁵ Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. ¹⁶ Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, ¹⁷ men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.

¹⁸ Sådden bland tistlar är de som hör ordet ¹⁹ men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.

²⁰ Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”

Liknelsen om lampan

(Luk 8:16-18)

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer ett sädesmått över den eller sätter den under en säng. En lampa ställer man i ett lampställ. ²² Allt som nu är gömt ska en dag föras fram, och allt som är dolt ska dras upp i ljuset. ²³ Lyssna, hör, du som har öron!” ²⁴ Han sa till dem: ”Hör upp! Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er och även mer kommer ni att få. ²⁵ Den som har ska nämligen få. Men den som inget har, ska bli av med även det.”

Liknelsen om säden som växer

²⁶ Han sa också: ”Guds rike är som när en man sår säd på marken. ²⁷ Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan att han vet hur. ²⁸ Det är jorden som får säden att gro, först strå, sedan ax, och till slut är vetet moget. ²⁹ När grödan mognar kommer han med sin lie och skördar den, eftersom det är dags att skörda.”

Liknelsen om senapsfröet

(Matt 13:31-32; Luk 13:18-19)

³⁰ Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapsfrö som sås i jorden. Det är det minsta^[b] av alla frön som sås i jorden, ³² men när det har såtts växer det upp och blir störst bland kryddväxterna och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”

³³ Jesus förkunnade ordet för dem i många sådana liknelser, så mycket de nu kunde förstå. ³⁴ Han talade aldrig till dem utan en liknelse, men när han blev ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem.

Jesus stillar stormen

(Matt 8:18; 18:23-27; Luk 8:22-25)

³⁵ När det blev kväll sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” ³⁶ Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. ³⁷ Men då blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. ³⁸ Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?”

³⁹ Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt.

⁴⁰ Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?”

⁴¹ Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med vinden och sjön lyder?”