Add parallel Print Page Options

Herre, kom ihåg allt som drabbat oss! Se vilka sorger vi måste uthärda!

I våra hus och över hela landet vimlar det nu av främlingar.

Vi är faderlösa, våra mödrar är änkor.

Vi måste till och med betala för vattnet vi dricker, och veden är dyr.

Vi böjer våra nackar under segrarens fötter. Ändlöst arbete är nu vår lott,

och vi tigger om bröd från både Egypten och Assyrien.

Våra förfäder syndade, men de dog innan domens hand hann komma över dem. I stället har vi fått bära den förbannelse som de förtjänade!

Våra förra tjänare har blivit våra herrar. Det finns ingen kvar som kan rädda oss.

Vi tar oss ut i vildmarken för att skaffa oss mat och riskerar livet varje gång.

10 Vår hud glöder, vi är febriga av hunger.

11 De våldtar Jerusalems kvinnor och flickorna i Juda städer.

12 Våra furstar har de hängt, och till och med gamla män behandlas illa.

13 De för bort våra unga män att mala deras säd och slita vid kvarnstenarna, och små barn dignar under tunga bördor.

14 De äldste sitter inte längre i stadsporten. De unga varken sjunger eller dansar.

15 Glädje har vänts till sorg. Våra danser talar om död.

16 Vår ära är borta, och kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss för våra synder!

17 Våra hjärtan är bedrövade och sorgsna. Vi ser illa, för våra ögon är skumma.

18 Jerusalem och Herrens tempel ligger öde, övergivna av alla utom av vilda djur, som lurar bland ruinerna.

19 Men du, Herre, förblir för evigt densamme. Din tron finns kvar från släkte till släkte!

20 Varför tänker du aldrig på oss? Varför låter du oss vara övergivna så länge?

21 Res oss upp, Herre, och led oss tillbaka till dig! Ge oss tillbaka den glädje vi hade förut,

22 om det inte är så att du alldeles har vänt dig ifrån oss och fortfarande är arg på oss?