Jerusalems sorg och ödeläggelse

אAlef

(A) Så övergiven hon sitter,

        den folkrika staden!
    Hon som var stor bland folken
        har blivit som en änka,
    furstinnan bland länderna
        måste göra slavtjänst.[a]

בBeth

(B) Bittert gråter hon i natten
        med tårar på sin kind.
    Ingen tröstare har hon
        bland alla sina älskare.
    Alla hennes vänner har svikit henne,
        de har blivit hennes fiender.

גGimel

Juda har gått i landsflykt
        efter förtryck och svårt slaveri.
    Hon bor bland hednafolk
        och finner ingen ro.
    Alla hennes förföljare
        har hunnit ifatt henne,
            mitt i hennes nöd.

דDaleth

(C) Vägarna till Sion sörjer,
        ingen kommer till högtiderna[b].
    Alla hennes portar är öde,
        hennes präster suckar.
    Hennes jungfrur är bedrövade,
        och själv sörjer hon bittert.

הHe

(D) Hennes ovänner har makten,
        hennes fiender känner sig säkra,
    eftersom Herren
        har bedrövat henne
            för hennes många synder.
    Hennes barn har vandrat bort
        som fångar framför fienden.

וWaw

All sin prakt har dottern Sion förlorat.
    Hennes furstar liknar hjortar
        som inte funnit bete,
    som kraftlösa flyr undan jägaren.

זZajin

(E) I sin nöd och hemlöshet
        minns Jerusalem
    alla skatter hon hade
        i forna dagar.
    Nu när hennes folk
        har fallit i fienders hand
            och ingen hjälpare finns,
    ser de med hån
        på hennes undergång.

חHeth

(F) Svårt har Jerusalem syndat,
        därför har hon blivit oren[c].
    Alla som ärat henne föraktar henne,
        för de ser hennes nakenhet.
    Själv suckar hon och vänder sig bort.

טTeth

(G) Orenhet fläckar hennes mantelflik,
    hon tänkte inte
        på hur slutet skulle bli.
    Hon har sjunkit ofattbart djupt,
        och ingen tröstare finns.
    Herre, se mitt betryck,
        för fienden triumferar!

יJod

10 (H) Fienden sträckte sin hand
        efter alla hennes skatter.
    Hon såg hur hedningar
        gick in i hennes helgedom,
    dem du förbjöd
        att komma in i din församling.[d]

כKaf

11 Hela hennes folk suckar
        och söker efter bröd.
    De byter sina skatter mot mat
        för att hålla sig vid liv.
    Se, Herre, och tänk på
        hur föraktad jag blivit!

לLamed

12 (I) Betyder det inget för alla er
        som går vägen förbi?
    Se efter och se:
        finns det någon smärta
            lik smärtan som drabbat mig,
    som Herren har plågat mig med
        på sin brinnande vredes dag?

מMem

13 Han sände från höjden en eld
        i mina ben och kuvade dem.[e]
    Han lade ut ett nät för mina fötter
        och stötte mig tillbaka,
    han lämnade mig övergiven
        och sjuk dagen lång.

נNun

14 (J) Mina synder bands samman
        till ett ok,
    de vävdes ihop av hans hand
        och lades på min nacke.
    Han bröt min kraft,
        Herren gav mig i händerna
    på dem som jag inte kan stå emot.

סSamek

15 (K) Alla mina hjältar
        har Herren förkastat,
    han samlade ett uppbåd mot mig
        för att krossa mina unga män.
    Som en vinpress har Herren trampat
        jungfrun dottern Juda.

עAjin

16 (L) Därför gråter jag,
        mitt öga[f], mitt öga rinner av tårar,
    för min tröstare är fjärran ifrån mig,
        han som ger liv åt min själ.
    Mina barn är övergivna,
        för fienden har triumferat.

פPe

17 Sion sträcker ut sina händer,
        men ingen tröstare finns.
    Herren har sänt Jakobs fiender
        mot honom från alla håll,
    Jerusalem har blivit som något orent
        bland dem.

צTsade

18 (M) Herren är rättfärdig,
    för jag gjorde uppror
        mot hans bud.
    Hör nu, alla ni folk,
        och se min smärta!
    Mina jungfrur och unga män
        har gått i fångenskap.

קQof

19 (N) Jag kallade på mina älskare[g],
        men de svek mig.
    Mina präster och äldste
        gick under i staden,
    när de sökte efter mat
        för att hålla sig vid liv.

רResh

20 (O) Se, Herre, jag är i nöd!
    Det jäser inom mig,
        mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
    för jag har varit mycket upprorisk.
        Därute tar svärdet mina barn,
            härinne är det som döden.

שShin

21 (P) De hör hur jag suckar,
        men ingen tröstare finns.
    Alla mina fiender har hört
        om min olycka,
    de gläds att du gjort det här.
        Dagen du förkunnat
            lät du komma.
    Men det ska gå dem
        som det gått mig.

תTaw

22 Låt all deras ondska
        komma upp inför dig,
    och gör med dem
        som du gjort med mig
            för alla mina synders skull,
    för mina suckar är många
        och mitt hjärta är sjukt.

Footnotes

  1. 1:1 Septuaginta tillägger en inledning: ”När Israel hade förts bort i fångenskap och Jerusalem ödelagts, satt Jeremia och grät och sjöng denna klagosång över Jerusalem.”
  2. 1:4 högtiderna   Vid påsken, pingsten och lövhyddohögtiden i oktober hade folket samlats i Jerusalem från hela landet (5 Mos 16:16). Nu var firandet ett minne blott.
  3. 1:8 oren   Hebr. niddá används även om menstruation. Annan översättning: ”en som man skakar på huvudet åt”.
  4. 1:10 förbjöd att komma in i din församling   Se 5 Mos 23:3f, samt Ef 2:14 med not.
  5. 1:13 i mina ben och kuvade dem   Andra handskrifter (Septuaginta): ”ner i mina ben”. Skelettets ben symboliserar människans kärna och väsen (jfr Ps 32:3, 139:15).
  6. 1:16 öga   Hebr. ájin kan också översättas ”källa”.
  7. 1:19 mina älskare   Avgudadyrkande folk som förlett Israel till otrohet mot Herren (jfr Jer 4:30, Hes 16:33f, 23:5f, Hos 2:5f).