Job 6

Svenska Folkbibeln 2015

² O, att min sorg kunde vägas
    och min olycka läggas
        i samma vågskål!
³ Nu är den tyngre än havets sand,
    därför kan jag inte styra mina ord,
^4 (A) för den Allsmäktiges pilar
        har träffat mig,
    min ande dricker deras gift.
        Fasor från Gud
            går i stridsställning mot mig.
⁵ Skriar vildåsnan över sitt gräs,
    råmar oxen över sitt foder?
⁶ Kan det smaklösa ätas utan salt,
    finns det någon smak i äggets vita?
⁷ Jag vägrar röra det,
    det är kväljande mat för mig.

⁸ O, att min begäran blev hörd
    och att Gud uppfyllde min längtan,
^9 (B) att Gud ville krossa mig,
    räcka ut sin hand
        och skära av mitt liv!
¹⁰ Då vore det ändå min tröst,
        mitt jubel i skoningslös plåga,
    att jag inte förnekat
        den Heliges ord.

¹¹ Vad är då min kraft,
        att jag skulle hoppas?
    Vad är mitt slut,
        att jag skulle vara tålig?
¹² Är min kraft som stenens,
    min kropp av koppar?
¹³ Nej, hjälpen kommer inte från mig,
    varje utväg är stängd för mig.

¹⁴ Den förtvivlade borde få godhet
        från sin vän,
    men man fruktar inte mer
        den Allsmäktige.
^15 (C) Mina bröder är trolösa som bäckar^[a],
    som bäckars rännilar som sinar.
¹⁶ De är mörka av is när snön har fallit
    och gömt sig i dem,
¹⁷ men när hettan kommer torkar de,
    försvinner i värmen från sin plats.
¹⁸ De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
¹⁹ Karavaner från Tema^[b]
        spanar efter dem,
    resande från Saba
        sätter sitt hopp till dem.
²⁰ De blir svikna i sin förhoppning,
    när de kommer fram
        blir de bestörta.
²¹ Så har ni nu blivit till intet,
    ni ser det förskräckliga
        och blir rädda.
²² Har jag sagt: ”Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
²³ rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?”

²⁴ Undervisa mig så tiger jag,
    hjälp mig förstå var jag gått vilse.
^25 (D) Hur inträngande
        är inte uppriktiga ord!
    Men vad hjälper
        tillrättavisning från er?
²⁶ Tänker ni märka ord
    och betrakta en förtvivlad mans
        ord som luft?
²⁷ Skulle ni kasta lott om en faderlös
    och köpslå om er vän?

²⁸ Men se nu på mig!
    Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
²⁹ Vänd om, låt ingen orätt ske!
    Vänd om, min sak är rättfärdig!
³⁰ Bor orätt på min tunga?
    Skulle inte min mun förstå ondska?