39 (A) Jagar du byte

        åt lejonhonan?
    Stillar du
        de unga lejonens hunger
(B) när de kryper ihop i sina hålor
    eller ligger på lur i snåret?
(C) Vem skaffar mat åt korpen,
    när hans ungar ropar till Gud
        och flaxar omkring utan föda?

Vet du när stengetterna ska föda,
    vakar du över när hindarna
        ska kalva?
Räknar du månaderna
        de går dräktiga,
    vet du tiden när de ska föda?
De böjer sig ner och föder sina foster
    och blir fria från sina värkar.
Deras ungar blir starka
        och växer upp i det fria,
    de springer sin väg
        och vänder inte tillbaka.

(D) Vem släppte vildåsnan fri,
    vem lossade hennes band?
Jag gav henne stäppen till hem,
    saltöknen till sin boning.
10 Hon ler åt bullret i staden
    och hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker sitt bete på bergen
    och letar efter allt som är grönt.

12 (E) Har vildoxen lust att tjäna dig
    och stanna vid din krubba
        över natten?
13 Kan du tvinga vildoxen
        att gå i fåran med töm
    och harva markerna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrka
    och anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din säd
    och samlar den vid din tröskplats?

16 Strutshonan[a]s vingar
        flaxar med fröjd,
    men visar hennes vingar och fjädrar
        ömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
    och låter dem värmas i sanden,
18 hon glömmer att en fot
        kan krossa dem,
    att vilda djur kan trampa på dem.
19 (F) Hon är hård mot sina ungar,
        som om de inte var hennes.
    Hon bryr sig inte om
        att hennes möda
            kan vara förgäves,
20 för Gud gav henne inte vishet,
    han lät henne inte få förstånd.
21 Men när hon piskar sig
        upp till språng,
    då ler hon åt både häst
        och ryttare.

22 Ger du hästen hans styrka,
    klär du hans nacke med man?
23 Får du honom att hoppa
        som gräshoppan?
    Hans stolta frustning sprider skräck.
24 Han skrapar i marken
        och gläds över sin styrka,
    han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan
        och känner ingen rädsla,
    han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Runt honom rasslar det av koger,
    det blänker av spjut och lansar[b].
27 Han skakar och eggas
        när han vinner terräng,
    han kan inte stå still
        när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
    redan på avstånd vädrar han strid,
        kommandorop och härskri.

29 Är det genom din vishet
        som höken stiger
    och breder ut sina vingar
        mot söder?
30 Är det på din befallning
        som örnen stiger högt
    och bygger sitt näste på höjden?
31 På klippan bor han och vilar,
    på klippans topp och bergsfäste.
32 Därifrån spanar han efter byte,
    långt i fjärran spejar hans ögon.
33 (G) Hans ungar frossar på blod,
    och där de slagna ligger,
        där finner man honom.

34 Och Herren svarade Job. Han sade:

35 (H) Du som tvistar med den Allsmäktige,
        ska du tillrättavisa honom?
    Du som anklagar Gud, ge svar![c]

Job svarar Herren

36 Job svarade Herren och sade:
37 (I) Jag är för liten.
        Vad kan jag svara dig?
    Jag sätter handen för munnen.
38 En gång har jag talat,
        men jag säger inget mer,
    två gånger, men jag gör det inte igen.

Footnotes

  1. 39:16 Strutshonan   Var med sina oskyddade ägg på marken en bild för bristande ömhet (Klag 4:3). Strutsar levde i den arabiska öknen under biblisk tid.
  2. 39:26 det blänker av spjut och lansar   Annan översättning: ”klingor av spjut och kroksablar”.
  3. 39:35 Annan översättning: ”Vill en kritiker tvista med den Allsmäktige? Du som anklagar...”.