33 Men Job, hör nu mina ord,

    lyssna till allt jag har att säga!
Se, jag öppnar nu mina läppar,
    min tunga talar i min mun.
Mina ord kommer
        från ett uppriktigt hjärta,
    det jag förstår ska jag ärligt säga.
Guds Ande har gjort mig,
    den Allsmäktiges livsande
        ger mig liv.
Svara mig om du kan,
    träd fram inför mig,
        gör dig redo.
(A) Se, inför Gud är vi båda lika,
    också jag är formad av lera.
Se, rädsla för mig
        behöver inte skrämma dig,
    och min myndighet
        ska inte trycka ner dig.

Men du sade inför mina öron,
    så lydde orden jag hörde:
(B) ”Jag är ren och utan synd,
    jag är fläckfri och utan skuld.
10 (C) Men se, han vill ansätta mig,
    han räknar mig som sin fiende.
11 (D) Han sätter mina fötter i stocken,
    han vaktar på alla mina vägar.”

12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,
    för Gud är större än en människa.
13 (E) Hur kan du förebrå honom
    att han inte ger ett enda ord till svar[a]?
14 Gud talar både en och två gånger,
    utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i en syn om natten,
    när sömnen fallit tung
        över människorna
    och de slumrar i sin bädd,
16 (F) då öppnar han människornas öron
    och bekräftar[b] deras tuktan
17 för att hindra människan
        från en ogärning
    och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
    och hennes liv
        från att falla för svärd.
19 (G) Hon tuktas med plågor
        på sin sjukbädd
    och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne äcklas av mat,
    hennes själ vid den föda
        hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort
        tills inget finns kvar,
    hennes ben blottas
        som förr inte syntes.
22 Hennes själ närmar sig graven,
    hennes liv dödens makter.

23 (H) Om det finns en ängel hos henne,
        en medlare, en av tusen,
    som förkunnar för människan
        vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne
        och säger:
    ”Rädda henne
        från att fara ner i graven,
    jag har funnit lösen för henne.”
25 (I) Då får hennes kropp
        ny ungdomskraft,
    hon blir på nytt
        som i sin ungdoms dagar.
26 (J) Hon ber till Gud
        och han har behag till henne,
    hon får se hans ansikte med jubel.
        Och Gud återger människan
            hennes rättfärdighet.
27 Hon ska sjunga inför människorna:
    ”Jag syndade
        och förvrängde det rätta,
    men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ
        från att hamna i fördärvet,
    och mitt liv ska se ljuset.”
29 Se, allt detta gör Gud
        med en människa,
    både två och tre gånger,
30 (K) för att återföra hennes själ
        från graven
    och låta livets ljus stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
    Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga,
        så svara mig, tala,
    för jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
    Var stilla, jag ska lära dig vishet.

Footnotes

  1. 33:13 ger ett enda ord till svar   Annan översättning: ”ger för sin sak”.
  2. 33:16 bekräftar   Andra handskrifter (Septuaginta): ”skrämmer dem med”.