Add parallel Print Page Options

Job vet inte vart han ska vända sig

23 Job svarade:

Också idag är min klagan bitter,
    hans[a] hand är tung, och jag suckar.
Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
    så att jag kunde gå till hans boning!
Då skulle jag lägga fram min sak
    och fylla min mun med argument.
Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
    begrunda vad han har att säga mig.
Skulle han bemöta mig med sin storhet?
    Nej, han skulle lyssna på mig.
Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
    och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Men om jag söker honom i öster är han inte där,
    och går jag åt väster finns han inte där heller.
Är han verksam i norr ser jag det inte,
    beger han sig söderut finner jag honom inte.
10 Men han vet vilken väg jag går,
    och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11     Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12     Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.

13 Men han är den ende,
    och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
14     Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
15     Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
16     Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17     Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.[b]

Footnotes

  1. 23:2 Egentligen min; här följer översättningen Septuaginta m.fl., eftersom sammanhanget tyder på att Job klagar över att Guds hand vilar tung på honom.
  2. 23:17 Grundtextens innebörd är osäker.