Add parallel Print Page Options

Sofar håller fast vid vad han sagt

20 Sedan yttrade sig Sofar från Naama:

Mina tankar tvingar mig att svara,
    så upprörd blir jag.[a]
Jag måste höra kränkande klander,
    och mitt förnuft uppmanar mig att svara.

Inser du inte att det varit så sedan urminnes tider,
    sedan människan sattes på jorden?
De ogudaktigas jubel är kortlivat,
    den gudlöses glädje varar bara ett ögonblick.
Även om han stolt sträcker sig mot himlen
    och hans huvud når upp till molnen,
ska han ändå förgås
    och sluta på samma ställe som sin egen avföring.
De som såg honom ska undra vart han tog vägen.
    Han ska försvinna
som en flyktig dröm,
    för att inte finnas mer,
jagas iväg som en nattlig syn.
    Ögon som sett honom ska inte se honom mer,
ej heller får hans plats återse honom.
10     Hans barn måste gottgöra de fattiga,
och hans händer lämna tillbaka hans rikedom.
11     Även om hans kropp är full av ungdomskraft,
ska han läggas i stoftet.

12 Hans ondska smakar söt i hans mun,
    han gömmer den under tungan,
13 bevarar den, låter den inte försvinna,
    han håller den kvar i munnen.
14 Men hans föda förvandlas i hans inre,
    den blir till ormgift i honom.
15 Han kommer att spy ut den rikedom han slukat,
    för Gud tvingar ut den ur hans mage.
16 Han suger i sig ormgiftet
    och dödas av huggormens tunga.
17 Han får inte se floder,
    inte strömmar av honung och grädde.
18 Han måste lämna tillbaka vad han arbetat ihop,
    han får inte äta av det,
inte njuta av vad han förvärvat.
19     Han har förtryckt de fattiga,
övergett dem,
    och roffat åt sig hus som andra har byggt.

20 Han har ingen ro i sitt inre,
    han kan inte rädda sig genom sin egendom.
21 Han slukade allt han kom åt,
    och därför ska hans välstånd inte fortsätta.
22 Han ska råka i svårigheter mitt i sin välfärd,
    med full kraft drabbar olyckan honom.
23 Just när han håller på att fylla sin mage,
    ska Gud låta sin vredes glöd regna ner över honom,
låta slagen träffa honom.
24     Om han flyr från järnvapen,
genomborras han av kopparbågens pil.
25     Han drar ut den ur ryggen,
den glänsande udden ur sin galla,
    och dödsskräcken kommer över honom.
26 Hans skatter ska gå förlorade i det djupaste mörker.
    En rasande eld ska förtära honom,
ödelägga allt han har kvar i sin boning.
27     Himlen kommer att uppenbara hans skuld,
och jorden ska resa sig mot honom.
28     Hans hus spolas bort av floden,
av forsande vatten på vredens dag.
29     Detta är vad Gud tilldelar den ogudaktige,
det arv Gud har bestämt åt honom.

Footnotes

  1. 20:2 Grundtextens innebörd är osäker.