Job 16

Svenska Folkbibeln

² Detta har jag hört många gånger!
    Ni är alla bedrövliga tröstare.
³ Är det ingen ände på detta tal i vädret,
vad frestar dig att ta till orda?
⁴ Också jag kunde tala som ni
    om ni vore i mitt ställe.
Jag kunde fläta samman ord mot er
    och skaka mitt huvud mot er.
⁵ Men jag skulle styrka er med mitt tal,
mina läppars tröst skulle ge er lindring.
⁶ Om jag talar lindras ej min plåga,
    och tiger jag, lämnar den mig inte.

⁷ Men nu har han uttömt all min kraft,
du har ödelagt hela mitt hus.
⁸ Du har fjättrat mig,
    det har blivit mitt vittnesbörd.
Min avtärdhet träder upp och vittnar mot mig.
⁹ Hans vrede sliter sönder och jagar mig,
sina tänder gnisslar han mot mig.
    Min ovän sänder vassa blickar mot mig.
¹⁰ De spärrar upp munnen mot mig,
    hånfullt slår de mig på kinden,
alla gaddar sig samman mot mig.
¹¹ Gud utlämnar mig åt de ogudaktiga
och kastar mig i de ondas händer.

¹² Jag satt i trygghet, då krossade han mig,
han grep mig i nacken och slog mig i bitar,
han gjorde mig till sin måltavla,
¹³ han skjuter pilar från alla sidor,
    genomborrar mina njurar utan förskoning,
min galla häller han ut på marken.
¹⁴ Han bryter ner mig med slag på slag,
stormar emot mig som en krigare.
¹⁵ Jag bär säcktyg hopfäst över min hud
och har sänkt mitt horn i stoftet.
¹⁶ Mitt ansikte är rödflammigt av tårar,
mina ögonlock mörka av dödsskugga,
¹⁷ fastän mina händer är fria från våld och min bön är ren.

¹⁸ Du jord, täck inte över mitt blod,
    låt ingen viloplats finnas för mitt rop.
¹⁹ Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne,
i höjden min försvarare.
²⁰ Mina vänner bespottar mig,
    mitt öga fäller tårar inför Gud.
²¹ Må han skaffa rätt mellan man och Gud,
mellan ett människobarn och dess nästa.
²² Ty om endast några år skall jag vandra på vägen
utan återvändo.