Add parallel Print Page Options

31 Ve dem som far till Egypten för att få hjälp!
    De litar på hästar
och förtröstar på de många vagnarna
    och den stora mängden av ryttare.
De vänder sig inte till Israels Helige
    och söker inte Herren.
Men han är också vis,
    han låter olyckan komma
och tar inte tillbaka vad han sagt,
    utan reser sig mot de ondas släkt
och mot dem som hjälper andra göra orätt.
    Egypterna är människor och inte Gud.
Deras hästar är av kött och inte ande.
    När Herren sträcker ut sin hand
vacklar hjälparen,
    och den som skulle hjälpas faller.
Tillsammans går de under.

För så har Herren sagt till mig:

”När ett lejon ryter över sitt byte,
    bryr det sig inte om herdarnas rop och skrik
när de samlas mot det.
    Så ska härskarornas Herre komma ner
för att strida på Sions berg, på Sions höjd.
    Som en svävande fågel
ska härskarornas Herre skydda Jerusalem,
    skydda och befria,
skona[a] och rädda.”

Vänd om till honom som ni så totalt har fallit ifrån, ni israeliter. Den dagen ska alla kasta bort avgudarna av silver och guld, som ni har tillverkat åt er i synd.

”Och Assyrien ska falla,
    men inte för människors svärd,
utan ett svärd som inte är en människas
    ska slå ner det.
Det ska fly för svärdet,
    och dess unga män ska göras till slavar.
Dess fäste ska förgås av skräck
    och dess furstar fly i panik från banéret,
säger Herren,
    som har sin eld på Sion
    och sin ugn i Jerusalem.”

Footnotes

  1. 31:5 Grundtexten säger här, som i 2 Mos 12:27, gå förbi (pasah, varifrån vi har fått vårt ord för ”påsk”); se kontexten där.