Jesaja 2
Svenska Folkbibeln
Herrens berg
2 Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:
2 Det skall ske i den yttersta tiden
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Alla hednafolk skall strömma dit.
3 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar."
Ty undervisning skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
4 Han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
5 Kom, ni av Jakobs släkt,
låt oss vandra i Herrens ljus.
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus,
därför att de är fulla av Österlandets tänkande,
de är spåmän som filisteerna.
De ingår förbund med främmande folk.
7 Deras land är fullt av silver och guld,
oräkneliga är deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
oräkneliga är deras vagnar.
8 Deras land är fullt av avgudar,
och de tillber sina händers verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför blir människorna nerböjda
och männen förödmjukade.
Du skall inte förlåta dem.
10 Fly in i klippan och göm dig i stoftet
av fruktan för Herren och hans höga majestät.
11 Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas,
männens högmod skall bli nerböjt,
och Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen.
12 Ty Herren Sebaots dag skall komma
mot allt stolt och högmodigt,
mot allt som är upphöjt,
och det skall bli förödmjukat,
13 mot alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och mot alla Basans ekar,
14 mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16 mot alla Tarsisskepp,
ja, mot allt som är vackert att se på.
17 Människornas stolthet skall slås ner
och männens högmod förödmjukas.
Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna skall fullständigt försvinna.
19 Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.
20 På den dagen skall människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
de avgudar av silver
och de avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De skall fly in i klippskrevor
och in i bergsklyftor
av fruktan för Herren och hans höga majestät,
när han reser sig för att förskräcka jorden.
22 Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust i sin näsa!
Vad är de att räkna med?
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln