Add parallel Print Page Options

Profetior över andra folk

(46:1—52:34)

46 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om andra folk:

Om Egypten, mot den egyptiske kungen farao Nekos armé, som stod vid floden Eufrat vid Karkemish, och som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade besegrat under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår:

”Gör i ordning sköldarna, både stora och små,
    och dra ut i striden!
Spänn för hästarna,
    sitt upp för att rida,
ställ upp er, ta på hjälmarna,
    gör spjuten blanka
och dra på pansaret.
    Men vad är det jag ser?
De drabbas av förskräckelse,
    de drar sig tillbaka.
Deras krigare är slagna.
    De flyr utan att kasta en blick tillbaka.
Det är skräck på alla sidor, Herren.
Den snabbaste kan inte fly
    och hjälten inte komma undan.
I norr vid floden Eufrat
    stapplar de och faller.

Vem är det som reser sig som Nilen,
    likt strömmar av vatten som väller fram?
Egypten stiger som Nilfloden,
    som strömmar av vatten som väller fram.
Han säger: ’Jag vill stiga och täcka hela jorden,
    förgöra städer och dem som bor där.’
Dra ut, ni hästar,
    storma fram, ni vagnar!
Tåga fram, ni hjältar,
    ni från Kush och Put, rustade med sköldar,
    och ni ludéer, som kan spänna en båge!
10 För denna dag tillhör Herren, härskarornas Herre,
    en hämndens dag då han hämnas sina fiender.
Svärdet ska frossa tills det fått nog
    och släckt sin törst med deras blod.
För detta är härskarornas Herres slaktoffer
    i landet i norr, vid floden Eufrat.

11 Gå till Gilead efter balsam,
    du arma jungfru Egypten!
Förgäves prövar du många botemedel –
    det finns ingen läkedom för ditt sår.
12 Folken hör talas om din skam.
    Jorden fylls av ditt förtvivlans rop.
Den ena hjälten snubblar över den andra,
    och de faller tillsammans.”

13 Detta är vad Herren talade till profeten Jeremia om den babyloniske kungen Nebukadnessars kommande slag mot Egypten:

14 ”Ropa ut det i Egypten,
    låt det höras i Migdol,
låt det höras i Memfis och Tachpanches!
    Säg: ’Ställ upp dig, gör dig redo,
för svärdet frossar omkring dig.’
15     Varför har dina kämpar slagits ner?
De kunde inte stå,
    därför har Herren slagit ner dem.[a]
16 Gång på gång snubblar de,
    och den ena faller över den andra.
De säger: ’Kom, låt oss återvända
    till vårt folk och landet där vi föddes,
undan förtryckarens svärd.’
17     Där ska de utropa:
’Farao, Egyptens kung, är bara ett tomt buller.
    Han har gått miste om sitt tillfälle.’

18 Så sant jag lever,
    säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn,
    som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
    är han som kommer.
19 Packa ihop, gör er redo för landsflykt,
    ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska läggas öde och i ruiner,
    utan invånare.

20 Egypten är en grann kviga,
    men en broms kommer farande från norr.
21 Också dess legosoldater i dess mitt
    är som gödkalvar.
De vänder om och flyr allesammans,
    för de kan inte hålla stånd.
Det är en olyckans dag för dem,
    en straffets tid.
22 Hon väser som en flyende orm
    när deras armé drar fram.
De kommer med yxor mot henne,
    som vedhuggare.
23 De fäller hennes skog säger Herren.
De är oräkneliga,[b]
    fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24     Dotter Egypten kommer på skam
och överlämnas till folket i norr.”

25 Härskarornas Herre, Israels Gud, säger: ”Jag ska straffa Amon från No, farao, Egypten och dess gudar och kungar, både farao och alla som litar på honom. 26 Jag ska överlämna dem åt dem som är ute efter deras liv, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter ska landet åter bli bebott som i gångna tider, säger Herren.

27 Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    var inte förskräckt, Israel!
Jag ska rädda dig ur landet långt borta
    och dina barn från det land där de är fångna.
Jakob ska återvända och få ro
    och inte skrämmas av någon.
28 Frukta inte, min tjänare Jakob,
    säger Herren,
för jag är med dig.
    Jag ska förgöra alla de folk
som jag har drivit bort dig till.
    Men jag ska inte utplåna dig.
Jag ska straffa dig, men rättvist,
    för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”

Footnotes

  1. 46:15 Enligt Septuaginta handlar versen om den egyptiska tjurguden Apis: Varför har Apis flytt? Din utsökta tjurgud kunde inte stå…
  2. 46:23 Grundtextens exakta innebörd är osäker. De är oräkneliga står i singularis och kan därför också tänkas syfta på skogen, att skogen är på något sätt oräknelig, ogenomtränglig.