Undran över Herrens handlande

12 (A) Rättfärdig är du, Herre,

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?
(B) Du planterar dem och de slår rot,
        de växer och bär frukt.
    Du är nära i deras mun,
        men långt från deras inre.

(C) Men du, Herre, känner mig.
    Du ser mig och prövar
        hur mitt hjärta är mot dig.
    Ryck bort dem som får till slakt
        och förbered dem för dagen
            då de dödas.
(D) Hur länge ska landet sörja
    och hela markens gräs
        torka bort,
    så att både fyrfotadjur och fåglar
        går under för invånarnas ondska?
    De säger: ”Han kan inte se
        vår framtid.”

Guds svar

(E) Om du springer ikapp med fotfolk
        och de tröttar ut dig,
    hur skulle du då kunna
        tävla med hästar?
    Du känner dig trygg i fredligt land,
        men hur ska du klara dig
            i snåren vid Jordan[a]?
(F) Dina bröder och din fars hus
        är också trolösa mot dig,
    de ropar för full hals
        bakom din rygg.
    Lita inte på dem,
        även om de talar vänligt
            med dig.

Jag har övergett mitt hus,
        lämnat mitt arv
    och gett min älskade
        i fiendens hand.
Min arvedel blev
        som ett lejon i skogen mot mig.
    Hon höjde sin röst mot mig,
        därför hatar jag henne.
(G) Min arvedel har blivit för mig
        som en spräcklig rovfågel
    som angrips av andra rovfåglar[b]
        runt omkring.
    Gå och samla markens alla djur
        och låt dem komma för att äta!

10 (H) Många herdar
    har fördärvat min vingård
        och trampat ner mitt land.
    De har gjort mitt härliga land
        till en öde öken,
            till en ödemark.
11 Sörjande och öde
        ligger det framför mig.
    Hela landet ligger öde,
        för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
        rycker plundrare fram,
    för Herrens svärd slukar allt
        från landets ena ände
            till den andra.
    Ingen kan känna sig trygg.
13 (I) De har sått vete men skördat törne.
        Förgäves tröttar de ut sig.
    Ni kommer att skämmas
        över er gröda
    på grund av Herrens
        brinnande vrede.

Upprättelse för Israels grannar

14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 (J) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Footnotes

  1. 12:5 snåren vid Jordan   Vid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.
  2. 12:9 en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglar   Svårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): ”en hyenas grotta med andra grottor”.