Gud och avgudarna

10 Hör det ord

    som Herren talar till er,
        ni av Israels hus.
(A) Så säger Herren:
    Ta inte efter hednafolkens sätt,
        låt er inte skrämmas
            av tecknen på himlen
    därför att hednafolken
        skräms av dem,
(B) för folkens seder är tomhet.
    Man hugger ett träd i skogen,
        och hantverkarens händer
            formar det med yxan.
(C) Man pryder det med silver och guld
    och fäster det med hammare
        och spik
    så att det inte faller omkull.
(D) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
        står de där och kan inte tala.
    Man måste bära dem,
        för de kan inte gå.
    Var inte rädd för dem,
        för de kan inte göra något ont,
            inte heller något gott.

(E) Ingen är som du, Herre.
    Du är stor, och stort och mäktigt
        är ditt namn.
(F) Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens kung?
        Det anstår dig.
    Bland folkens alla visa
        och i alla deras riken
            finns ingen som du.[a]
(G) Alla är de oförnuftiga
        och dåraktiga,
    vägledda av tomma trägudar.

(H) Silvret som hamras
    hämtas från Tarshish[b]
        och guldet från Ufas[c].
    Snickarnas och guldsmedernas verk
        kläs sedan i blått och purpur[d].
    Allt är tillverkat av konstnärer.
10 (I) Men Herren är den sanne Guden,
    han är den levande Guden,
        den evige Kungen.
    För hans vrede bävar jorden,
        och folken uthärdar inte
            hans harm.

11 (J) Så ska ni säga till dem:
    De gudar som inte har gjort
            himmel och jord
    ska utrotas från jorden
        och inte finnas kvar
            under himlen.[e]

12 (K) Han har skapat jorden
        med sin kraft,
    han har grundat världen
        med sin vishet
    och spänt ut himlen
        med sitt förstånd.
13 (L) När han höjer sin röst,
        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för ut vinden
            ur dess förvaringsrum.
14 (M) Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmeder får skämmas
        med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
            är bedrägeri,
        det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de,
        ett verk som väcker löje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
16 (N) Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt,
        och Israel är hans arvedels stam.
    Herren Sebaot är hans namn.

Kommande fångenskap

17 Samla er packning
        och lämna landet,
    ni som är belägrade,
18 för så säger Herren:
    Den här gången slungar jag bort
        dem som bor i landet.
    Jag ska ansätta dem hårt
        så att de känner det.

19 (O) Ve mig för min skada!
        Mitt sår kan inte läkas.
    Men jag säger: Detta är min plåga
        och jag måste bära den!
20 (P) Mitt tält är förstört
        och alla mina tältlinor är avslitna.
    Mina barn har lämnat mig,
        de finns inte mer.
    Ingen är kvar
        som kan slå upp mitt tält
    och sätta upp mina tältdukar,
21 (Q) för herdarna är oförnuftiga,
        de söker inte Herren.
    Därför har de ingen framgång,
        och hela deras hjord har skingrats.
22 (R) Lyssna, det hörs något!
        Se, det kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr,
        för att göra Juda städer
            till en ödemark,
        till en boning för schakaler.

Profetens bön

23 (S) Jag vet, Herre:
    Människans väg
        beror inte på henne själv,
    det står inte i vandrarens makt
        att styra sina steg.
24 (T) Tukta mig, Herre,
    men med måtta, inte i vrede,
        så att du inte krossar mig.
25 (U) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över stammarna
        som inte åkallar ditt namn,
    för de har slukat Jakob,
        slukat och gjort slut på honom
            och ödelagt hans boning.”

Footnotes

  1. 10:7 Citeras i Upp 15:3f.
  2. 10:9 Tarshish   Handelscentrum i västra Medelhavet (1 Kung 10:22). Har identifierats med spanska Tartessos, tunisiska Kartago eller Sardinien.
  3. 10:9 Ufas   Okänd ort, kanske i Sydarabien som var berömt för sina guldgruvor.
  4. 10:9 blått och purpur   Kungliga, dyrbara färger (jfr Apg 16:14).
  5. 10:11 Grundtexten till vers 11 är på arameiska, de kaldeiska erövrarnas språk (jfr Dan 2:4). Kanske är det en marginalanteckning, kanske ett färdigt svar att ge i fångenskapen (jfr 1 Petr 3:15).