Esra 3

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Folkets ledare bygger upp altaret

^1-2 På hösten samma år som man anlänt samlades alla de återvändande i Jerusalem. De kom från sina hem i städerna runt omkring. Prästen Jesua och hans bröder och Serubbabel, Sealtiels son, och hans släkt byggde då upp Israels Guds altare igen, och de offrade brännoffer där, enligt de föreskrifter som gudsmannen Mose hade gett.

³ Trots risken för anfall av de folk som bodde runt omkring byggde man altaret på den ursprungliga platsen, och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

⁴ Enligt föreskrifterna i Moses lag firade man lövhyddohögtiden och offrade de brännoffer som anvisats för varje dag under festligheterna.

⁵ Man offrade också de speciella offer som krävdes för sabbaten, nymånadsfesten och Herrens andra årligen återkommande högtider. Frivilliga offer från folket gavs också.

⁶ Redan den första dagen i den sjunde månaden började prästerna att offra brännoffer till Herren, trots att grunden till templet ännu inte var påbörjad.

⁷ Sedan anställde de murare och snickare. Cederstockar levererades från folket i Sidon och Tyrus och betalades med mat, vin och olivolja. Stockarna hämtades ner från Libanons berg och flottades längs Medelhavets kust till Joppe, enligt kung Kores önskemål.

Tempelbygget påbörjas

⁸ På våren andra året efter ankomsten till Jerusalem började man att bygga upp templet igen. Arbetsstyrkan bestod av alla dem som hade återvänt, och den leddes av Serubbabel, Sealtiels son, Jesua, Josadaks son, och av präster och leviter. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsattes som förmän.

⁹ Jesua, Kadmiel, Henadad och deras söner och släktingar samordnade arbetet. De var allesammans leviter.

¹⁰ När byggnadsarbetarna hade lagt grunden till templet, tog prästerna på sig sina prästdräkter och blåste i sina trumpeter, och Asafs ättlingar slog på cymbaler för att prisa Herren på det sätt som kung David befallt.

¹¹ De lovsjöng och prisade Herren med dessa ord: Han är god, och hans kärlek mot Israel varar för evigt. Sedan jublade de alla och prisade Gud att templets grund hade blivit lagd.

¹² Men många av de äldre bland prästerna och leviterna och de andra ledarna, de som kom ihåg Salomos tempel, grät högt mitt i de övrigas glädje!

¹³ Ingen kunde höra skillnad på glädjerop och gråt i oväsendet, som kunde höras vida omkring!