Add parallel Print Page Options

Josia gör slut på all avgudadyrkan

1-2 Kungen sammankallade då alla de styrande och alla övriga ledare i Juda och Jerusalem, för att gå med honom till templet. Alla präster och profeter och allt folket i Jerusalem och hela Juda, stora och små, samlades i templet, så att kungen kunde läsa för dem allt som stod i Guds lagbok, som man hade hittat.

Han stod vid pelaren framför folket, och han och folket förnyade förbundet med Herren och lovade att alltid lyda honom och göra allt vad boken föreskrev.

Sedan gav kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten instruktioner att förstöra allt det som hade samband med dyrkan av Baal, Aseran, solen, månen och stjärnorna. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel.

Josia avsatte också de hedniska präster som hans företrädare hade tillsatt för att tända offereldar i templen på höjderna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och planeterna.

Han tog bort pålen som föreställde Aseran från templet och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Askan strödde man ut över den allmänna begravningsplatsen.

Han rev också ner husen runt templet där de manliga prostituerade bedrev sin handel och där kvinnorna vävde tyg åt Aseran.

De Herrens präster som bodde i andra städer hämtade han tillbaka till Jerusalem, och han rev ner templen på höjderna där man hade tänt offereld, ända bort till Geba och Beer-Seba. Han rev också ner templet vid porten till Josuas palats, Jerusalems förre borgmästares hus, som ligger till vänster om stadsporten.

Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.

10 Sedan förstörde Josia Tofets altaren i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.

11 Han tog bort de statyer av hästar och vagnar, som stod alldeles vid ingången till templet, intill hovmannen Netan-Meleks hus, och som hade blivit invigda åt solguden av de tidigare kungarna i Juda, och han brände upp solvagnarna.

12 Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket över Ahas sal och de altaren Manasse hade byggt på templets båda förgårdar. Ja, han slog sönder dem alla, och resterna kastade han i Kidrons dal.

13 Sedan rev han ner templen på höjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas onda gudinna, åt Kemos, Moabs fruktansvärde gud, och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde gud.

14 Josia slog sönder stoderna och välte omkull aserorna. Han orenade dessa platser genom att strö ut människoben över dem,

15 och han rev också ner de altaren och tempel som Jerobeam hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han krossade stenarna till grus och brände upp aserorna.

16 När Josia såg sig omkring fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då gav han order om att benen i dem skulle brännas på altaret i Betel för att orena det, precis som Herrens profet hade sagt att det skulle ske med Jerobeams altare.

17 Vad är det för monument där borta? frågade han plötsligt.Där ligger en profet begravd, svarade männen från staden. Han kom från Juda, och det var han som förutsa det du just nu har gjort på altaret i Betel!

18 Låt då den graven vara, och rör inte hans ben! svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samarien.

19 Josia förstörde templen på höjderna i hela Samarien. De hade byggts av olika kungar i Israel och gjort Herren mycket vred. Men nu krossade Josia dem till grus, precis som han gjort i Betel.

20 Han avrättade de hedniska templens präster på deras egna altaren och brände människoben på dem för att orena dem. När allt var utfört återvände han till Jerusalem.

21 Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden, precis som det var föreskrivet av Herren, deras Gud, i förbundsboken.

22 Det hade inte firats påsk på det sättet sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda.

23 Först under kung Josias artonde regeringsår skedde det, och då i Jerusalem.

24 Josia gjorde sig också av med alla medier och trollkarlar och alla slags föremål för avgudadyrkan, både i Jerusalem och över hela landet. Josia ville nämligen följa de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i templet.

25 Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så helt omvänt sig till Herren och följt alla Moses lagar.

26 Men Herren var trots allt fortfarande mycket vred på Juda för allt det onda som kung Manasse hade gjort.

27 Jag ska straffa Juda precis som jag har gjort med Israel, sa Herren. Jag ska överge min utvalda stad Jerusalem och det tempel som tillhör mig.

28 Vad som i övrigt kan nämnas om Josia finns nerskrivet i Juda kungars krönika.

29 Vid den här tiden kom kung Neko i Egypten till den assyriske kungens hjälp vid floden Eufrat, och kung Josia for dit för att strida mot honom. Men kung Neko dödade Josia vid Megiddo.

30 Hans kropp fördes tillbaka i en vagn, och han begravdes i den grav han utsett åt sig. Hans son Joahas valdes av folket att efterträda honom och smordes till kung.

Joahas regerar i Juda

31-32 Joahas var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i tre månader. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna. Joahas var ogudaktig som så många av företrädarna på tronen.

33 Kung Neko gjorde slut på hans regering i Jerusalem genom att gripa honom och fängsla honom i Ribla i Hamat. Juda tvingades att betala lösen för honom med hundra talenter silver och en talent guld.

34 Farao Neko utsåg sedan Eljakim, en annan av Josias söner, att regera i Jerusalem, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joahas fördes till Egypten, där han sedan dog.

35 Jojakim måste lägga tunga bördor på folket för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade.

Jojakim regerar i Juda

36-37 Jojakim var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sebida och var dotter till Pedaja från Ruma. Jojakim syndade också mot Herren, precis som sina förfäder.