1 Moseboken 37

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Berättelsen om Jakob och hans släkt

(37:1—50:26)

37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land där hans far hade bott.

Josef säljs som slav

² Det här är berättelsen om Jakob och hans släkt. Jakobs son Josef, som nu var sjutton år, vallade fåren med sina bröder. Som ung var han tillsammans med sönerna till sin fars bihustrur Bilha och Silpa. Det onda han hörde om dem, förde han vidare till sin far. ³ Israel älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. Han lät göra åt honom en hellång^[a] dräkt. ⁴ Hans bröder lade märke till hur deras far älskade Josef mer än sina andra söner, och de hatade honom för det. De kunde inte tala vänligt till honom.

⁵ En natt hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer.

⁶ ”Hör här vad jag drömde”, sa han. ⁷ ”Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den.” ⁸ ”Jaså, du vill bli kung och regera över oss?” sa hans bröder till honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens skull och för vad han sagt.

⁹ Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. ”Hör här, jag har haft en dröm igen”, sa han. ”Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig.” ¹⁰ Han berättade denna dröm för sin far och för sina bröder. Men fadern tillrättavisade honom: ”Vad är det för en dröm? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?” ¹¹ Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob kunde inte glömma vad Josef hade sagt.

¹² En gång vallade Josefs bröder sin fars hjordar vid Shekem. ¹³ Då sa Israel till Josef: ”Dina bröder är som du vet i Shekem för att låta hjordarna beta där. Jag vill skicka dig till dem.” ”Ja, far”, svarade Josef. ¹⁴ Israel fortsatte: ”Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.”

Så skickade Israel iväg honom från Hebrondalen. Väl framme i Shekem ¹⁵ fann en man honom medan han letade på fälten. ”Vem letar du efter?” frågade mannen. ¹⁶ ”Jag letar efter mina bröder och deras hjordar”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de är?” ¹⁷ ”Ja”, sa mannen till honom. ”De är inte här längre. Jag hörde dina bröder säga att de tänkte gå till Dotan.” Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.

¹⁸ När bröderna på avstånd såg att Josef var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.

¹⁹ ”Här kommer drömmaren”, sa de till varandra. ²⁰ ”Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!”

²¹ När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. ²² ”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far.

²³ När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig ²⁴ och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. ²⁵ Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra^[b] som de förde med sig till Egypten.

²⁶ Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? ²⁷ Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. ²⁸ När några midjanitiska^[c] köpmän kom förbi, drog de^[d] upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar^[e]. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. ²⁹ När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.

³⁰ Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?^[f]” ³¹ Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. ³² Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”

³³ Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”

³⁴ Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. ³⁵ Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.

³⁶ Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.