Add parallel Print Page Options

Jakob ger Esau gåvor

1-2 Jakob och hans familj startade på nytt sin resa, och Guds änglar kom för att möta honom. När han såg det, utropade han: Gud bor här, och han kallade platsen för Guds område.

Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir i landet Edom.

Säg så här till min herre, Esau, sa Jakob. Detta är en hälsning från din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med vår morbror Laban tills nu, och

jag äger oxar, åsnor, får och har många tjänare, både män och kvinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att du ska veta att jag är på väg till dig, och jag hoppas att du kommer att vara vänligt inställd mot oss.

Budbärarna återvände med nyheten att Esau var på väg för att möta Jakob tillsammans med en armé på 400 man!

Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper.

Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly, tänkte han.

Sedan bad Jakob: Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig.

10 Jag är ovärdig den kärleksfulla omsorg som du har visat mig gång på gång, precis som du lovade mig. När jag lämnade hemmet ägde jag ju ingenting utom en vandringsstav, och nu, nu har jag två hela arméer!

11 Herre, rädda mig från att behöva gå under för min bror Esaus hand, för jag är rädd, fruktansvärt rädd att han ska komma och döda mig och dessa mödrar med mina barn.

12 Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, alltför många för att man ska kunna räkna dem.

13-15 Jakob stannade där han var under natten och förberedde en gåva åt sin bror Esau: 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 30 kameler och deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsnor och 10 åsneföl.

16 Han sa till sina tjänare att fösa djuren framför sig, varje grupp för sig, och att hålla avstånd mellan varje grupp.

17 Han instruerade också männen som drev den första gruppen: När ni möter Esau och han frågar: 'Vart är ni på väg? Vems tjänare är ni? Vems djur är dessa?'

18 så ska ni svara: 'Dessa tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva till hans herre Esau! Han kommer själv strax efter oss!'

19 Jakob gav samma instruktion till varje tjänare.

20 Han tänkte nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte! Kanske kommer han att vara vänlig mot oss, hoppades Jakob.

21 Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.

22-24 Men under natten steg han upp och väckte sina två hustrur och sina två bihustrur och elva barn och förde dem över floden Jordan vid Jabboks vadställe och återvände sedan till lägret. Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen.

25 När denne märkte att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led.

26 Sedan sa han: Släpp mig, för det håller på att bli ljust. Men Jakob svarade: Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.

27 Vad heter du? frågade mannen.Jakob, blev svaret.

28 Det heter du inte längre! sa mannen till honom. Du heter Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och varit segerrik.

29 Vad heter du? frågade Jakob.Varför frågar du om mitt namn, sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.

30 Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte), för han sa: Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.

31 I gryningen när solen gick upp haltade han därifrån på grund av höftskadan.

32 Det är därför som Israels folk än i dag inte äter höftmuskeln, där den är fästad vid höften.