1 Mosebok 29

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Jakob möter Rakel

29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.

² På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.

³ Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.

⁴ Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde.I Haran, svarade de.

⁵ Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson? Visst gör vi det.

⁶ Hur mår han? Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren.

⁷ Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet? frågade Jakob. De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!

⁸ Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur, svarade de.

⁹ Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.

¹⁰ Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.

¹¹ Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!

^12-13 Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.

¹⁴ Tänk, du är ju mitt eget kött och blod, utbrast Laban.

Rakel och Lea

¹⁵ När Jakob hade varit där ungefär en månad,sa Laban en dag till honom: Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?

¹⁶ Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.

¹⁷ Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.

¹⁸ Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år.

¹⁹ Det går jag med på! svarade Laban. Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen.

²⁰ Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.

²¹ Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop.Jag har uppfyllt min del av kontraktet, sa Jakob till Laban. Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne.

²² Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.

²³ När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.

²⁴ Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.

²⁵ På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med.Vad är detta för något? utbrast Jakob. Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?

²⁶ Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre, svarade Laban.

²⁷ Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!

²⁸ Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.

²⁹ Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.

³⁰ Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.

Jakobs söner

³¹ Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.

³² Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig.

³³ Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.

³⁴ Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!

³⁵ Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: Nu vill jag prisa Herren! Sedan fick hon inga fler barn.