Add parallel Print Page Options

Ett delat rike

(1 Kung 12:1—2 Kung 17:41)

Uppror av stammarna i norr

Upproret mot Rehabeam

(2 Krön 10:1-19)

12 Rehabeam gick till Shekem, där alla israeliterna hade samlats för att göra honom till kung. När Jerobeam, Nevats son, fick höra det – han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo – återvände han från Egypten. Man skickade bud efter honom och han och hela det församlade Israel gick till Rehabeam och sa: ”Din far gjorde vårt ok tungt. Gör nu arbetsbördan lättare för oss, det tunga ok din far lade på oss, så ska vi tjäna dig!” Rehabeam svarade: ”Gå och kom tillbaka till mig om tre dagar!” Så gick folket sin väg.

Sedan rådgjorde kung Rehabeam med de äldre män som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde. ”Vad råder ni mig att svara dessa människor?” frågade han.

”Om du idag blir detta folks tjänare och ger dem ett välvilligt svar kommer de alltid att tjäna dig”, svarade de.

Men Rehabeam avfärdade de äldres råd och frågade de yngre männen som hade vuxit upp tillsammans med honom och som nu var i hans tjänst. Han frågade dem: ”Vad råder ni mig att ge dessa människor för svar? De begär att jag ska lätta på det ok min far lade på dem.”

10 De unga männen som vuxit upp tillsammans med honom svarade: ”Du ska säga så här till dem som säger till dig att din far har lagt ett tungt ok på dem, men lätta du på det: ’Mitt lillfinger[a] är tjockare än min fars midja. 11 Min far lade på er ett tungt ok, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.’ ”

12 Efter tre dagar återvände Jerobeam och hela folket till Rehabeam som kungen hade sagt att de skulle göra. 13 Kungen gav då folket ett hårt svar och förkastade det råd som de äldre gett honom 14 och följde de unga männens råd och svarade: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.”

15 Kungen lyssnade inte till folket. Herren styrde det så att det ord skulle gå i uppfyllelse som Herren hade uttalat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo.

16 När hela Israel insåg att kungen inte lyssnade på dem, svarade de:

”Vad har vi för del i David?
    Vi delar inget med Jishajs son.
Dra hem, Israel!
    Se om ditt hus själv, David!”

Så gick israeliterna hem. 17 Men Rehabeam regerade över de israeliter som bodde i Judas städer. 18 När kung Rehabeam skickade ut Adoram som var ansvarig för tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam lyckades rädda sig i sin vagn och fly till Jerusalem. 19 Israel bröt med Davids ätt och de är skilda än idag.

20 När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, skickade de efter honom och kallade honom till ett möte med hela folket. Där gjorde de honom till kung över Israel. Det var bara Judas stam[b] som höll sig till Davids familj.

21 Vid sin ankomst till Jerusalem mönstrade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180 000 utvalda soldater, för att strida mot Israel och återfå kungamakten åt Salomos son Rehabeam. 22 Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja:

23 ”Säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till alla i Juda och Benjamin och det övriga folket: 24 ’Så säger Herren: ”Ni ska inte dra ut och strida mot era bröder, Israels folk! Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt kommer från mig!” ’ ”

Då lydde de Herrens ord och återvände till sitt, så som Herren befallt.

Jerobeam leder Israel in i avguderi

(2 Krön 11:1-4)

25 Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare gick han och byggde upp Penuel. 26 Jerobeam tänkte för sig själv att riket nu skulle kunna komma tillbaka till Davids ättlingar 27 och att, om folket fortsatte att offra i Herrens hus i Jerusalem, de skulle kunna vända tillbaka till sin herre Rehabeam, kungen av Juda. De skulle till och med kunna döda honom för att sedan vända tillbaka till Rehabeam.

28 Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld och sa till folket: ”Det blir alldeles för besvärligt för er att gå upp till Jerusalem. Här är dina gudar, Israel, som ledde dig ut ur Egypten!”

29 En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan. 30 Dessa förledde folket att synda. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där. 31 Jerobeam byggde också upp tempel på offerhöjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter. 32 Jerobeam instiftade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden i Betel, motsvarande högtiden i Juda. Jerobeam offrade själv till kalvarna som han låtit göra. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerplatserna som han låtit göra. 33 På femtonde dagen i åttonde månaden som han själv valt, offrade han på altaret som han byggt i Betel. Så instiftade han en högtid för israeliterna och gick upp till altaret för att offra.

Footnotes

  1. 12:10 Ordagrant: min lille, kan också tolkas som min lem. I vilket fall som helst är det tänkt som symbol Rehabeams manliga styrka.
  2. 12:20 Enligt Septuaginta: Judas och Benjamins stam