Add parallel Print Page Options

En folkräkning med konsekvenser

21 Men så drog Satan olycka över Israel, genom att han fick David att börja med en folkräkning.

Gör en fullständig folkräkning över invånarna i hela landet, från Beer-Seba till Dan, och meddela mig resultatet, sa David till överbefälhavaren Joab.

Men Joab kom med invändningar: Om Herren så skulle föröka sitt folk hundra gånger, tillhör de väl ändå alla dig? Varför vill du få Israel att synda?

Men kungens ord gällde framför Joabs, och Joab gjorde som han blivit tillsagd. Han besökte hela Israel och återvände till Jerusalem.

Han rapporterade till David att det fanns 1.100.000 män i Israel och 470.000 i Juda i åldrar lämpade för krigstjänst,

men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han var så bekymrad över vad kungen fått honom att göra.

Herren var också missnöjd med denna folkräkning och straffade därför Israel.

Då sa David till Gud: Det är jag som har syndat. Förlåt mig. Nu inser jag hur fel detta har varit!

Då sa Herren till profeten Gad, Davids vän och rådgivare:

10-11 Gå och säg så här till David: 'Så säger Herren. Du får välja mellan tre saker. Det du väljer kommer att drabba dig.'

12 Gad gick till David och framförde vad Herren hade sagt: Du får välja mellan tre års hungersnöd, tre månaders förödelse genom Israels fienders svärd eller tre dagar av dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet. Tänk över detta och låt mig veta vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.

13 Det här är ett fruktansvärt svårt beslut att fatta, svarade David. Låt mig falla i Herrens händer hellre än i människors, för Guds nåd är så stor.

14 Herren sände då en pest över Israel, och 70.000 män dog av den.

15 Under pesten sände Gud också en ängel för att förstöra Jerusalem, men Gud fick sådant medlidande med staden, att han ångrade sig och hindrade ängeln. Stopp! Det är nog! sa Gud till ängeln. Herrens ängel stod just då vid jebuseen Ornans loge.

16 David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste i Israel ner på marken inför Herren klädda i säcktyg.

17 Jag är den som har syndat genom att ge befallning om folkräkningen, sa David till Gud. Men vad har dessa får i min hjord gjort? Herre, min Gud, döda mig och min familj, men inte ditt eget folk.

18 Herrens ängel bad då Gad att säga till David att bygga ett altare åt Herren på tröskplatsen vid Ornans loge.

19-20 David gick då för att tala med Ornan, som höll på att tröska vete. När Ornan vände sig om fick han se ängeln, men hans fyra söner som arbetade med honom sprang då och gömde sig.

21 När han såg kungen komma, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för kungen.

22 Låt mig få köpa den här tröskplatsen av dig, sa David till Ornan. Jag ska bygga ett altare till Herren, så att pesten upphör. Du ska få full betalning för den.

23 Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill, sa Ornan till David. Ta oxarna också till brännoffer! Använd verktygen till ved och vetet till spisoffer! Jag ger dig alltsammans.

24 Nej, svarade kungen, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren. Jag kan inte bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting!

25 David betalade 600 siklar i guld, cirka 7 kilo, för platsen

26 och byggde där ett altare åt Herren. Sedan bar han fram brännoffer och tackoffer på det, och ropade till Herren. Och Herren svarade genom att låta eld komma ner från himlen på altaret.

27 Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.

28 När David såg att Herren hade svarat på hans bön, offrade han än en gång.

29 Tabernaklet och altaret, som Mose hade gjort i öknen, fanns på Gibeons höjd vid den här tiden,

30 men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för pesten.